caught in your words.
2010-02-17 @ 20:37:28
Kom på att jag skulle recensera Terminator 2. So here goes.
Filmen börjar ett smärre apokalyptiskt meddelande från Sarah Connor som berättar lite om hur framtiden kommer att se ut och hur hennes son (John Connor) är en viktig del i krigets framgång mot maskinerna. Sen poppar titeln upp och passande episk musik spelas i bakgrunden. Vi introduceras efter det till nutiden. Sarah Connor befinner sig på ett mentalsjukhus, John är en stökig liten skit som inte lyssnar på sina adoptivföräldrar och två maskiner skickas från framtiden. Cameron bygger upp tempot och lurar publiken allt mer. I en brutal introduktion till Arnolds karaktär (T-101) utsätter han i jakt efter kläder och transport några mc-snubbar för lite övervåld. Den andra maskinen (en T-1000 spelad av Robert Patrick) får vi reda på har i uppdrag att leta efter John Connor. Det "enda" han gör att ha ihjäl en polis och sno hans dräkt, varpå han också tar bilen och letar upp Johns hemaddress. Så, eftersom Arnold är brutal och omänsklig så måste han vara the bad guy?
Eller?
I en scen då John är jagad av båda maskinerna har han plötsligt T-101 framför sig, och T-1000 bakom sig. T-101 tar fram hagelbössan och säger till John:
"Get down"
Våran kära gamla onda dödarmaskin är nu våran kära gamla goda dödarmaskin. Han har därför också mer dialog. Och därmed stöter vi på det första problemet med Terminator 2. I den första filmen yttrade han sig väldigt lite. Hans få-ordighet och brutalitet gjorde honom till en symbol för ondskan och maskinerna. Kalla och känslolösa. Nu är han fortfarande känslokall och en annan Terminator jagar våra hjältar till döden. Men nu har de ju T-101 på sin sida och den påträngade faran och hjälplösheten från den första filmen är näst intill bortblåst.
Nej nu verkar det som om jag hatar den här filmen. Vilket jag inte gör. Den är fortfarande väldigt, väldigt bra. Den nya T-1000 erbjuder många stridsscener som är otroligt spännade. Filmen avslutas klimaktiskt i en fabrik och sedan en rullande väg med en Sarah-monolog, precis som i första filmen. Bra, men inte lika bra. Kanske en millimeter sämre. 8/10
Låttipset för den metal-benägne: Lamb of God – In Your Words
Låttipset för den som inte är metal-bänegen: James Newton Howard – Prologue (har säkert tipsat om den här tidigare, men den äger fortfarande)
Filmen börjar ett smärre apokalyptiskt meddelande från Sarah Connor som berättar lite om hur framtiden kommer att se ut och hur hennes son (John Connor) är en viktig del i krigets framgång mot maskinerna. Sen poppar titeln upp och passande episk musik spelas i bakgrunden. Vi introduceras efter det till nutiden. Sarah Connor befinner sig på ett mentalsjukhus, John är en stökig liten skit som inte lyssnar på sina adoptivföräldrar och två maskiner skickas från framtiden. Cameron bygger upp tempot och lurar publiken allt mer. I en brutal introduktion till Arnolds karaktär (T-101) utsätter han i jakt efter kläder och transport några mc-snubbar för lite övervåld. Den andra maskinen (en T-1000 spelad av Robert Patrick) får vi reda på har i uppdrag att leta efter John Connor. Det "enda" han gör att ha ihjäl en polis och sno hans dräkt, varpå han också tar bilen och letar upp Johns hemaddress. Så, eftersom Arnold är brutal och omänsklig så måste han vara the bad guy?
Eller?
I en scen då John är jagad av båda maskinerna har han plötsligt T-101 framför sig, och T-1000 bakom sig. T-101 tar fram hagelbössan och säger till John:
"Get down"
Våran kära gamla onda dödarmaskin är nu våran kära gamla goda dödarmaskin. Han har därför också mer dialog. Och därmed stöter vi på det första problemet med Terminator 2. I den första filmen yttrade han sig väldigt lite. Hans få-ordighet och brutalitet gjorde honom till en symbol för ondskan och maskinerna. Kalla och känslolösa. Nu är han fortfarande känslokall och en annan Terminator jagar våra hjältar till döden. Men nu har de ju T-101 på sin sida och den påträngade faran och hjälplösheten från den första filmen är näst intill bortblåst.
Nej nu verkar det som om jag hatar den här filmen. Vilket jag inte gör. Den är fortfarande väldigt, väldigt bra. Den nya T-1000 erbjuder många stridsscener som är otroligt spännade. Filmen avslutas klimaktiskt i en fabrik och sedan en rullande väg med en Sarah-monolog, precis som i första filmen. Bra, men inte lika bra. Kanske en millimeter sämre. 8/10
Låttipset för den metal-benägne: Lamb of God – In Your Words
Låttipset för den som inte är metal-bänegen: James Newton Howard – Prologue (har säkert tipsat om den här tidigare, men den äger fortfarande)
/V
BTW Carro, jag är väldigt intresserad av att höra en vidareutveckling av ditt påstående att tjejer lättare kan släppa metal än killar. Intar inte stridsposition, jag är bara nyfiken.
Kommentarer
Postat av: G.
Gillar den som inte är metal-BENÄGEN. Hårt.
