the puny human

Mitt jobb är:

• Tröttsamt.
• Tacklöst.
• Dåligt betalt.

Men, min arbetsgrupp är däremot väldigt kul att ha och göra med och det gör väldigt mycket i hur mycket jag trivs på jobbet. Hade jag haft en pissig grupp så hade väl jobbet varit... ja det ska vi nog inte tala om. Jag har också en väldigt trevligt och down-to-earth handledare. Är nästan glad att jag inte fick den andra gruppens. Hon är lite väl barsk och regelstrikt för min smak X).

Och ja, som ni förmodligen listat ut så har jag sett "Knowing" idag. Kort och gott: Den börjar bra, sluttar lite grann mot mitten och dyker rätt ner till botten av Marianergraven mot dess sista minuter. Storyn spårar liksom in absurdum. Alltså, typ 2/5. Det kanske är en absurd tanke, men det känns som om jag är en av de få som diggar Nicolas Cage. Jag vet inte vad det är, men han har en viss utrsålning i sina roller som jag inte kan låta bli att smått imponeras av.



Musiken är däremot inte fy skam. Marco Beltrami, som samarbetat med regissören Alex Proyas i filmatiseringen av "I, Robot", återvänder till kompositörsrollen och gör än en gång en duglig, om ibland också riktigt imponerande insats. Musiknörden i mig stortjöt av total nörd-lycka när den upptäckte att ett större "spänningstema" går i 13/8, som tydligast uppvisat i spåret "New York". Filmens avslutande minuter släpps Beltrami lös helt och hållet i en fullkomligen underbart grandios final.



Nej nu ska man väl lyssna lite mera, käka nåt och gå och lägga sig; man kan ju ändå inte vända på dygnet helt och hållet en lördagkväll XP.

/V