Jag minns en gång...

2010-01-05 @ 00:03:51
...detta år.

Början av året minns jag inget speciellt ifrån, faktiskt. Höjdpunkterna var först och främst lovely House of Metal där jag äntligen fick se Opeth live! Det var så smockfullt som det kunde bli så inget hoppande blev det, men inte gjorde det något. Stämningen var på topp, Mikaels mellansnack hysteriskt lysande och allting toppades av med headbang utan musik, innan avslutande Deliverance. Needless to say var mitt huvud någon annanstans då jag lämnade Idun och Folkets hus. Det andra banden var också ganska bra (tänker mest på Mustasch och Danko Jones, helvete vilket röj de hade.)




Sedan avslutades högstadiet, och med en höjning med 10 poäng gick jag ut med finfina 275 poäng, något som solidifierade min plats i FI1 på Midgårdsskolan. Sommarlovet kom inte direkt därpå, utan måndagen efter skolavslutningen var det bara upp ännu tidigare för att fara ut till Norra Kyrkogården (f o m nu kallad norran) för att slita ihop min allra första lön. Och kul var det. Första veckan hamnade jag till större del med två 94:or som hette Lisa och Lovisa. Hakor låg på golv när jag berättade om hur våra luncher ofta såg ut. Vi hade lunch i en timme. Under större delen av den timmen fick inte jag en syl i vädret. Ni som har kännt mig ett tag vet säkert anledning till förvåning (jag minns en gång...) Ett citat som jag fortfarande tycker om är från en dag då värmen låg uppe mot 30 grader. Courtesy of Matilda-i-teaters storasyster Malin:

"Jag tror det är lite IG-varning på arbetsinsatsen idag"

Lite över 6000 underbara kronor seglade in på mitt konto en augusti-eftermiddag. Då jag inte hade fått dem den 25:e var jag tvungen att ringa till kyrkoförvaltningen och fråga vad som försigick. Det uppdagas då att jag hade fallit ur systemet på något vis. Lönen kom en vecka senare.

Skolan börjar. Och första intrycket av min klass är att alla har sina egna grupper förutom jag som är ensam. Senare är fallet snarare det motsatta. Jag älskar min klass.

Och visst hade de ett förbestämt syfte. I april månad blev det bestämt. Cirkum 1900 kronor skulle gå till att få se och träffa Dream Theater i Oslo Spektrum. Med nöd och näppe blev det av också. Några dagar innan konserten bestämmer sig pappa för att få en blodförgiftning i benet och bli liggandes på sjukhus. Man sa inte att jag skulle kunna åka. Och helvete vad jag grina. Jag grät så att jag började blöda näsblod till och med. Men så dök Onkel Björn upp som en fyr i ett stormigt hav. Senare visade det sig att pappa inte hade berättat vad det här var för musik, annars hade Björn inte gått med på det.

Så underbart det var. Unexpect var lysande och förmodligen de mest energirika under hela kvällen. Uppföljande Bigelf missade jag, då de började spela precis innan The Golden Moment. Jag var inte precis ensam heller. Cirka 40 stycken andra väntade på att bli fotade och att få en valfri sak autograferad. Såhär i efterhand kan man inte ändra på det man har sagt och gjort. Jag ser (självklart) ut som en tönt på följande bild och sa en massa konstiga saker när jag fick Awake autograferad. Glömde nästan också goodiebagen, de fick faktiskt ropa tillbaka mig för att hämta den.



Sedan var det dags att se Opeth för andra gången. Hörde i TGM-rummet vad jag trodde var slutet på Heir Apparent som jag redan på HoM. Senare läste att jag hade missat Windowpane och Lotus Eater. FATTAR NI?!! Förmodligen inte, det är väl bara Carro som gör det. Lika bra som förra gången var de. Mindre mellansnack dock (tightare schema.) Och så kom Dream Theater. Fyfaen va bra de va. Bäst ljussättning. For real. Efter Opeth hade slutat försökte jag tränga mig allt närmre fronten. Det lyckades jag med till viss del. Lite armbågar här och var och någon knuff då och då fick man genomlida. Plötsligt hördes en akustisk version av As I Am av någon kvinna som jag inte vet vem hon är.

Tystnad
Psycho-tema
Tystnad
Åskmuller
Publikvrål
Scenen tänds och alla instrument spelar
All hell breaks loose

Jag lyckades klara mig genom hela A Nightmare To Remember och halva A Rite of Passage (summa 20 min.) Att stå upp konstant i 4 och en halv timme utan att dricka är inte bra för kroppen. Jag flydde till närmaste toalett och drack vatten (då det inte fanns några vattenkastare framför scenen, dålig stil Oslo Spektrum!) Resten av konserten utspelade sig lite utanför publikhavet. Men njöt, det gjorde man likaväl.

Det visade sig också senare att pappa gav tillbaka pengarna till mig, då jag visat att jag hållit vad jag lovat och tagit med pengarna. Dessa spenderades fort på ett antal skivor:

Dream Theater - Falling Into Infinity
Opeth - Still Life, Blackwater Park och Ghost Reveries (specialutgåvor hela bunten)
LoTR: Fellowship of The Ring Complete Recordings
Porcupine Tree - The Incident
Unexpect - In A Flesh Aquarium


Sedan var det på som vanligt kunde man väl påstå. Slutet av året var ju självklart händelserikast. Vi spelade in Kamils film, jag blev Choongens BFF och Nils blev min BFF. Den historien har jag inte berättat om tidigare. Hursom. Fredag. Vildmannen. Lunch = tacosoppa (alltså, tillbehör är mjukbröd.) Det kastas omkring småbrödbitar runt vårat bord. Jag bestämmer mig för att lägga denna lilla brödbit i Nils soppa, då det ser ut som om han bara leker med den. Inte blir han glad. Han kastar den på mig, och jag får soppa på min hand. Jag torkar av min handNils skjorta. Han får totalt rage. Låser mig i något sorts grepp och trycker ner mig mitt huvud mot en stol, hotar med att kasta ännu mer soppa på mig om jag inte tvättar bort fläcken från hans skjorta. Efter ett tag sväljer jag min stolthet, inser att det inte är värt det och tvättar hans skjorta. Oj vad lockande det var att stoppa ner den i toan. Snäll som jag var gjorde jag inte det. Jag är dock inte sur på han längre för det. Men det var jag. Tro mig.

Nåja. Hoppas att ni inte drunknade. Här kommer spelningslistorna från konserteren.
Dream Theater – Progressive Nation 2009
Opeth - Progressive Nation 2009

/V
bloglovin