2010-08-15: Sacred Angels Must Obey Satan.
2010-08-20 @ 13:23:52
Hej folkens!
/V
Nu är vi riktigt installerade här i Mandilada Village, en mängd hus för uthyrning på ön Samos, Grekland. Klev upp strax efter tio, vilket kändes bra efter pappas skräckscenarion om att kliva upp sju varje morgon. Efter en väldigt lätt frukost bestående av en liten burk yoghurt med iblandad Samoshonung och flingor och ett glas äppeljuice var det dags att invadera poolen. Om inget annat så finns det åtminstone en sak du inte kan undvika någonstans här på Samos. Hettan. Den är fanimej överallt. Det blåser också väldigt kraftigt här uppe (vi är ganska högt upp ovanför vattenytan), och då tänker man ju "ja men då kyler ju vinden av en lite." Icke fan. Det blåser varmluft. Så här är vatten Gud. Det finns just nu nästan ingenting skönare än att hoppa i poolen och känna hur kylan omsluter hela dig. Och du måste dricka det som en tok.
Sen försöker man ju bli brun också. Vilket inte är så svårt. Som pappa sade "Om du kommer hem, och inte har blivit brun, då har du inte varit ute." Förutom att gå barmagad större delen av dagen har jag jäst likt bullar i ugn på en solstol i sammanlagt 30-40 minuter. Gjorde också här upptäckten (eller snarare bekräftelse av mina misstankar på) att jag kommer att ha jättelite tid till att lyssna på musik. Om jag inte är själv måste jag vara redo på att reagera på vad folk säger, inte riktigt slappna av. När är jag själv? Typ aldrig. Var igår kväll ensam hemma och Mats låg och sov. Kan jag lyssna på musik då? Nope, för tänk om Mats vaknar och jag inte hör? Then I is in deep shit I tell you (dessutom så vaknade han, vilket gjorde det ännu mer omöjligt.)
Maten är ju också en kul affär. Igår käkade vi lunch på en restaurang vars ägare heter Themos (nej, vi vet inte vad stället faktiskt heter.) Prövade där på friterad bläckfisk (kalamari), hare och "pork zouvlaki" (alltså fläsk på grillspett med massa annat.) Kalamarin smakade gott faktiskt, även om köttet i sig inte smakade något särskilt (det var ju frityren som gjorde det.) Haren blev inte lika omtyckt; den kändes lite torr. Zouvlakin, den som jag hade beställt, smakade gott den också, men höjdaren var nog kalamarin. Senare på dagen serverade hotellägarna mousakka. Portionerna var helt galna. När jag blir mätt på en halv sån tallrik, då kan ni fan tänka er att det är mycket. Idag var vi på restaurang Nostos för middag (lunch åt vi hemma; det blev ju mycket mousakka, hur det nu stavas, över och det fick vi då.) Där beställde jag Pastizio, som var penne pasta och köttfärs under ett lager bechamel-sås. Pappa trodde inte att det var grekiskt och häcklade mig för det. Anne påpekade däremot att det var fel och att den stod under "Greek Cuisine" varpå han tystnade en stund medan jag och Anne utbytte triumferande leenden. Fick därtill asgott bröd, pröva på nån sorts ostgrej Anne beställt och en smakbit av pappas kebabkorv, som han fick både ris och pommes frittes till (!). Mats slocknade vid matbordet så jag och pappa gick till en liten turistbutik av tvivelaktig kvalisort och köpte en uppblåsbar båt och en handduk till, så flyttade vi över lilltomten i den. En syn för gudarna I tell you that (och så småningom, för er mina kära läsare!)
Klockan är nu kvart över tio grekisk tid (alltså kvart över nio på hemfronten) och alla andra sover, så jag kanske borde follow suite och dra till kojs jag med. Men trots allt jag har skrivit, positivt/negativt, så längtar jag väldigt mycket hem. Jag har varit borta i över tre veckor nu, och det känns lite grann. A ja, jag kommer väl inte precis att lida de 13 dagar som är kvar ;).
/V
Hej folkens!
Nu är vi riktigt installerade här i Mandilada Village, en mängd hus för uthyrning på ön Samos, Grekland. Klev upp strax efter tio, vilket kändes bra efter pappas skräckscenarion om att kliva upp sju varje morgon. Efter en väldigt lätt frukost bestående av en liten burk yoghurt med iblandad Samoshonung och flingor och ett glas äppeljuice var det dags att invadera poolen. Om inget annat så finns det åtminstone en sak du inte kan undvika någonstans här på Samos. Hettan. Den är fanimej överallt. Det blåser också väldigt kraftigt här uppe (vi är ganska högt upp ovanför vattenytan), och då tänker man ju "ja men då kyler ju vinden av en lite." Icke fan. Det blåser varmluft. Så här är vatten Gud. Det finns just nu nästan ingenting skönare än att hoppa i poolen och känna hur kylan omsluter hela dig. Och du måste dricka det som en tok.
Sen försöker man ju bli brun också. Vilket inte är så svårt. Som pappa sade "Om du kommer hem, och inte har blivit brun, då har du inte varit ute." Förutom att gå barmagad större delen av dagen har jag jäst likt bullar i ugn på en solstol i sammanlagt 30-40 minuter. Gjorde också här upptäckten (eller snarare bekräftelse av mina misstankar på) att jag kommer att ha jättelite tid till att lyssna på musik. Om jag inte är själv måste jag vara redo på att reagera på vad folk säger, inte riktigt slappna av. När är jag själv? Typ aldrig. Var igår kväll ensam hemma och Mats låg och sov. Kan jag lyssna på musik då? Nope, för tänk om Mats vaknar och jag inte hör? Then I is in deep shit I tell you (dessutom så vaknade han, vilket gjorde det ännu mer omöjligt.)
Maten är ju också en kul affär. Igår käkade vi lunch på en restaurang vars ägare heter Themos (nej, vi vet inte vad stället faktiskt heter.) Prövade där på friterad bläckfisk (kalamari), hare och "pork zouvlaki" (alltså fläsk på grillspett med massa annat.) Kalamarin smakade gott faktiskt, även om köttet i sig inte smakade något särskilt (det var ju frityren som gjorde det.) Haren blev inte lika omtyckt; den kändes lite torr. Zouvlakin, den som jag hade beställt, smakade gott den också, men höjdaren var nog kalamarin. Senare på dagen serverade hotellägarna mousakka. Portionerna var helt galna. När jag blir mätt på en halv sån tallrik, då kan ni fan tänka er att det är mycket. Idag var vi på restaurang Nostos för middag (lunch åt vi hemma; det blev ju mycket mousakka över och det fick vi då.) Där beställde jag Pastizio, som var penne pasta och köttfärs under ett lager bechamel-sås. Pappa trodde inte att det var grekiskt och häcklade mig för det. Anne påpekade däremot att det var fel och att den stod under "Greek Cuisine" varpå han tystnade en stund medan jag och Anne utbytte triumferande leenden. Fick därtill asgott bröd, pröva på nån sorts ostgrej Anne beställt och en smakbit av pappas kebabkorv, som han fick både ris och pommes frittes till (!). Mats slocknade vid matbordet så jag och pappa gick till en liten turistbutik av tvivelaktig kvalisort och köpte en uppblåsbar båt och en handduk till, så flyttade vi över lilltomten i den. En syn för gudarna I tell you that (och så småningom, för er mina kära läsare!)
Klockan är nu kvart över tio grekisk tid (alltså kvart över nio på hemfronten) och alla andra sover, så jag kanske borde follow suite och dra till kojs jag med. Men trots allt jag har skrivit, positivt/negativt, så längtar jag väldigt mycket hem. Jag har varit borta i över tre veckor nu, och det känns lite grann. A ja, jag kommer väl inte precis att lida de 13 dagar som är kvar ;).
/V
Nu är vi riktigt installerade här i Mandilada Village, en mängd hus för uthyrning på ön Samos, Grekland. Klev upp strax efter tio, vilket kändes bra efter pappas skräckscenarion om att kliva upp sju varje morgon. Efter en väldigt lätt frukost bestående av en liten burk yoghurt med iblandad Samoshonung och flingor och ett glas äppeljuice var det dags att invadera poolen. Om inget annat så finns det åtminstone en sak du inte kan undvika någonstans här på Samos. Hettan. Den är fanimej överallt. Det blåser också väldigt kraftigt här uppe (vi är ganska högt upp ovanför vattenytan), och då tänker man ju "ja men då kyler ju vinden av en lite." Icke fan. Det blåser varmluft. Så här är vatten Gud. Det finns just nu nästan ingenting skönare än att hoppa i poolen och känna hur kylan omsluter hela dig. Och du måste dricka det som en tok.
Sen försöker man ju bli brun också. Vilket inte är så svårt. Som pappa sade "Om du kommer hem, och inte har blivit brun, då har du inte varit ute." Förutom att gå barmagad större delen av dagen har jag jäst likt bullar i ugn på en solstol i sammanlagt 30-40 minuter. Gjorde också här upptäckten (eller snarare bekräftelse av mina misstankar på) att jag kommer att ha jättelite tid till att lyssna på musik. Om jag inte är själv måste jag vara redo på att reagera på vad folk säger, inte riktigt slappna av. När är jag själv? Typ aldrig. Var igår kväll ensam hemma och Mats låg och sov. Kan jag lyssna på musik då? Nope, för tänk om Mats vaknar och jag inte hör? Then I is in deep shit I tell you (dessutom så vaknade han, vilket gjorde det ännu mer omöjligt.)
Maten är ju också en kul affär. Igår käkade vi lunch på en restaurang vars ägare heter Themos (nej, vi vet inte vad stället faktiskt heter.) Prövade där på friterad bläckfisk (kalamari), hare och "pork zouvlaki" (alltså fläsk på grillspett med massa annat.) Kalamarin smakade gott faktiskt, även om köttet i sig inte smakade något särskilt (det var ju frityren som gjorde det.) Haren blev inte lika omtyckt; den kändes lite torr. Zouvlakin, den som jag hade beställt, smakade gott den också, men höjdaren var nog kalamarin. Senare på dagen serverade hotellägarna mousakka. Portionerna var helt galna. När jag blir mätt på en halv sån tallrik, då kan ni fan tänka er att det är mycket. Idag var vi på restaurang Nostos för middag (lunch åt vi hemma; det blev ju mycket mousakka över och det fick vi då.) Där beställde jag Pastizio, som var penne pasta och köttfärs under ett lager bechamel-sås. Pappa trodde inte att det var grekiskt och häcklade mig för det. Anne påpekade däremot att det var fel och att den stod under "Greek Cuisine" varpå han tystnade en stund medan jag och Anne utbytte triumferande leenden. Fick därtill asgott bröd, pröva på nån sorts ostgrej Anne beställt och en smakbit av pappas kebabkorv, som han fick både ris och pommes frittes till (!). Mats slocknade vid matbordet så jag och pappa gick till en liten turistbutik av tvivelaktig kvalisort och köpte en uppblåsbar båt och en handduk till, så flyttade vi över lilltomten i den. En syn för gudarna I tell you that (och så småningom, för er mina kära läsare!)
Klockan är nu kvart över tio grekisk tid (alltså kvart över nio på hemfronten) och alla andra sover, så jag kanske borde follow suite och dra till kojs jag med. Men trots allt jag har skrivit, positivt/negativt, så längtar jag väldigt mycket hem. Jag har varit borta i över tre veckor nu, och det känns lite grann. A ja, jag kommer väl inte precis att lida de 13 dagar som är kvar ;).
/V
Kommentarer
