the puny human

Alkis kom fram till mig, K, D och E idag och bad om tio spänn för mat. Hade 13 spänn som rullade oroligt i fickan. Gav han tian. Sitter och småångestar över det nu. Klart som fan att han skulle köpa sprit eller cigg för pengarna. Vet inte vad som flög i mig egentligen. Kände jag att för en gångs skull så behöver faktiskt någon mat? Men jag vet inte. Jag är för snäll för mitt eget bästa. Första gången jag kan minna mig om att jag har gett någon pengar sådär. Känner iom att det var ett eget beslut mig lite smålurad. Men. Det är väl nåt jag får leva med. 10 spänn är ändå inte så fruktansvärt mycket. Känns bara som ett jävla waste. Varför kan man inte lita på folk? Hur blir personer så pass desperata att de börjar ljuga för att få pengar? Synd och skam det här. Kommer nog inte ge pengar till nån alkis eller liknande nån fler gång. Så mycket för givmildhet.
Det kändes bra att skriva av mig. Inte för att jag mår jättemycket bättre. Känner mig bara så dum. Men, det är väl nåt man glömmer. Slutar gräma sig över, liksom. Sen finns det väl en och annan demon till som gnager mig. Ni som vet ni vet och ja, jag behöver inte skriva vad på bloggen. Nej, nu vore det väl ändå bäst ifall jag gick och la mig. Mår inte särskilt toppen. Tack för mig.
/V

Happ. Man ska väl glädjas åt andra idag, men ja. Ibland får man väl vara lite självisk. Det kan ju inte vara nåt annat än nyttigt.

Eugh.

/V

Idag skulle det väljas böcker att läsa på tyskan. Undertecknad valde förstås den lättaste litteraturen, ingenting mindre än "Antikrist" av Friedrich Nietzsche. Efter en smygtitt på första sidan insåg er käre skribent att han kommer att spendera minst några minuter per sida, men med tanke på att boken är dryga 90 sidor lång och att tiden för arbetet ligger runt två-tre månader, är han inte fullt så oroad. Det var ju självfallet inte det enda alternativet. Er mästerlinguist sneglade också på "Ecco Homo" av samme författare, "Die Verwandlung" av Franz Kafka och "Faust" av Johann Wolfgang von Goethe. Onekligen intresserad av ämnet, lades sistnämnda nästan på lånedisken av den underbare innan tyskalärarinnan sa blankt nej, då hon oroade sig allt för mycket för undertecknads mentala hälsa. Hänsynsfull och väluppfostrad som han är, kunde er frekvente bloggare inte säga emot (han ville självklart inte såra hennes känslor), utan nöjde sig med Nietzshes mer lättsmälta arbete.



En mycket rolig övning i självupphöjande skrivning. Detta är självfallet något som de flesta bör pröva (det är mycket, mycket roligare att läsa underbart pretentiösa inlägg än de mer seriösa motparterna.) Nu hälsar jag däremot er, mina kära läsarskara, god natt för sömn är mycket viktigt och tröttheten har satt vikter på mina ögonlock.

Hörs!

/V