the puny human

Igår blev det en heldag på stranden. Och så underbart det var. "Gyros pork" till lunch, sen dra ned till stranden och sola, alternativt simma, alternativt se till barnen lite grann i cirkum sex timmar. När man efter ett dopp i havet låg i solstol och äntligen fick koppla upp iPoden en stund, var livet inget annat än njutbart. Sen drog vi tillbaka till Mandilada och fick mycket gott lammkött till middag. Passade på att sno lite av receptionens trådlösa internet och Skypea med släktingar här och var, vilket kändes awesome.



Idag har däremot ganska mycket av tiden spenderats i en bil som körde runt Samos ö. Trevligt att se på, men jag hade gärna stannat lite fler gånger för att fota lite grann, om vi säger så. Väl tillbaka i Mandilada Village blev det lite poolbad, vattenkrig, false diaper alarms och självklart lite solande.

Vet ni hur funky introt till Alfons Åberg är? Tog ut taktarterna igår och den växlar mellan 4/4, 7/8 och 11/8. Satt imorse och tog ut melodin så jag tänkte att jag lägger upp tablaturen här.

Tempot är runt 118 BPM. Pretty much perfect, känns det som att det låter. Nån oktav fel kanske.

Ska snart duscha, fräscha upp mig och så blir det fyllda paprikor till middag. Får se hur det smakar!

Är tillbaka och nej, inte en stor favorit. Var också och tog ett kvällsdopp med pappa och Anne. Otroligt skönt var det. Känner mig smått utsliten, och på det så blir Anne och pappa lite småromantiska vilket får mig att känna mig lite moody. Är ensam i lägenheten (bortsett från en sovande-som-en-stock Mats) vilket är väldigt uppskattat. Något sorts privatliv häromkring är ganska svårt att få tag på.

/V

Nu är vi riktigt installerade här i Mandilada Village, en mängd hus för uthyrning på ön Samos, Grekland. Klev upp strax efter tio, vilket kändes bra efter pappas skräckscenarion om att kliva upp sju varje morgon.  Efter en väldigt lätt frukost bestående av en liten burk yoghurt med iblandad Samoshonung och flingor och ett glas äppeljuice var det dags att invadera poolen. Om inget annat så finns det åtminstone en sak du inte kan undvika någonstans här på Samos. Hettan. Den är fanimej överallt. Det blåser också väldigt kraftigt här uppe (vi är ganska högt upp ovanför vattenytan), och då tänker man ju "ja men då kyler ju vinden av en lite." Icke fan. Det blåser varmluft. Så här är vatten Gud. Det finns just nu nästan ingenting skönare än att hoppa i poolen och känna hur kylan omsluter hela dig. Och du måste dricka det som en tok.

Sen försöker man ju bli brun också. Vilket inte är så svårt. Som pappa sade "Om du kommer hem, och inte har blivit brun, då har du inte varit ute." Förutom att gå barmagad större delen av dagen har jag jäst likt bullar i ugn på en solstol i sammanlagt 30-40 minuter. Gjorde också här upptäckten (eller snarare bekräftelse av mina misstankar på) att jag kommer att ha jättelite tid till att lyssna på musik. Om jag inte är själv måste jag vara redo på att reagera på vad folk säger, inte riktigt slappna av. När är jag själv? Typ aldrig. Var igår kväll ensam hemma och Mats låg och sov. Kan jag lyssna på musik då? Nope, för tänk om Mats vaknar och jag inte hör? Then I is in deep shit I tell you (dessutom så vaknade han, vilket gjorde det ännu mer omöjligt.)

Maten är ju också en kul affär. Igår käkade vi lunch på en restaurang vars ägare heter Themos (nej, vi vet inte vad stället faktiskt heter.) Prövade där på friterad bläckfisk (kalamari), hare och "pork zouvlaki" (alltså fläsk på grillspett med massa annat.) Kalamarin smakade gott faktiskt, även om köttet i sig inte smakade något särskilt (det var ju frityren som gjorde det.) Haren blev inte lika omtyckt; den kändes lite torr. Zouvlakin, den som jag hade beställt, smakade gott den också, men höjdaren var nog kalamarin. Senare på dagen serverade hotellägarna mousakka. Portionerna var helt galna. När jag blir mätt på en halv sån tallrik, då kan ni fan tänka er att det är mycket. Idag var vi på restaurang Nostos för middag (lunch åt vi hemma; det blev ju mycket mousakka, hur det nu stavas, över och det fick vi då.) Där beställde jag Pastizio, som var penne pasta och köttfärs under ett lager bechamel-sås. Pappa trodde inte att det var grekiskt och häcklade mig för det. Anne påpekade däremot att det var fel och att den stod under "Greek Cuisine" varpå han tystnade en stund medan jag och Anne utbytte triumferande leenden. Fick därtill asgott bröd, pröva på nån sorts ostgrej Anne beställt och en smakbit av pappas kebabkorv, som han fick både ris och pommes frittes till (!). Mats slocknade vid matbordet så jag och pappa gick till en liten turistbutik av tvivelaktig kvalisort och köpte en uppblåsbar båt och en handduk till, så flyttade vi över lilltomten i den. En syn för gudarna I tell you that (och så småningom, för er mina kära läsare!)

Klockan är nu kvart över tio grekisk tid (alltså kvart över nio på hemfronten) och alla andra sover, så jag kanske borde follow suite och dra till kojs jag med. Men trots allt jag har skrivit, positivt/negativt, så längtar jag väldigt mycket hem. Jag har varit borta i över tre veckor nu, och det känns lite grann. A ja, jag kommer väl inte precis att lida de 13 dagar som är kvar ;).

Hej folkens!
Nu är vi riktigt installerade här i Mandilada Village, en mängd hus för uthyrning på ön Samos, Grekland. Klev upp strax efter tio, vilket kändes bra efter pappas skräckscenarion om att kliva upp sju varje morgon.  Efter en väldigt lätt frukost bestående av en liten burk yoghurt med iblandad Samoshonung och flingor och ett glas äppeljuice var det dags att invadera poolen. Om inget annat så finns det åtminstone en sak du inte kan undvika någonstans här på Samos. Hettan. Den är fanimej överallt. Det blåser också väldigt kraftigt här uppe (vi är ganska högt upp ovanför vattenytan), och då tänker man ju "ja men då kyler ju vinden av en lite." Icke fan. Det blåser varmluft. Så här är vatten Gud. Det finns just nu nästan ingenting skönare än att hoppa i poolen och känna hur kylan omsluter hela dig. Och du måste dricka det som en tok.
Sen försöker man ju bli brun också. Vilket inte är så svårt. Som pappa sade "Om du kommer hem, och inte har blivit brun, då har du inte varit ute." Förutom att gå barmagad större delen av dagen har jag jäst likt bullar i ugn på en solstol i sammanlagt 30-40 minuter. Gjorde också här upptäckten (eller snarare bekräftelse av mina misstankar på) att jag kommer att ha jättelite tid till att lyssna på musik. Om jag inte är själv måste jag vara redo på att reagera på vad folk säger, inte riktigt slappna av. När är jag själv? Typ aldrig. Var igår kväll ensam hemma och Mats låg och sov. Kan jag lyssna på musik då? Nope, för tänk om Mats vaknar och jag inte hör? Then I is in deep shit I tell you (dessutom så vaknade han, vilket gjorde det ännu mer omöjligt.)
Maten är ju också en kul affär. Igår käkade vi lunch på en restaurang vars ägare heter Themos (nej, vi vet inte vad stället faktiskt heter.) Prövade där på friterad bläckfisk (kalamari), hare och "pork zouvlaki" (alltså fläsk på grillspett med massa annat.) Kalamarin smakade gott faktiskt, även om köttet i sig inte smakade något särskilt (det var ju frityren som gjorde det.) Haren blev inte lika omtyckt; den kändes lite torr. Zouvlakin, den som jag hade beställt, smakade gott den också, men höjdaren var nog kalamarin. Senare på dagen serverade hotellägarna mousakka. Portionerna var helt galna. När jag blir mätt på en halv sån tallrik, då kan ni fan tänka er att det är mycket. Idag var vi på restaurang Nostos för middag (lunch åt vi hemma; det blev ju mycket mousakka över och det fick vi då.) Där beställde jag Pastizio, som var penne pasta och köttfärs under ett lager bechamel-sås. Pappa trodde inte att det var grekiskt och häcklade mig för det. Anne påpekade däremot att det var fel och att den stod under "Greek Cuisine" varpå han tystnade en stund medan jag och Anne utbytte triumferande leenden. Fick därtill asgott bröd, pröva på nån sorts ostgrej Anne beställt och en smakbit av pappas kebabkorv, som han fick både ris och pommes frittes till (!). Mats slocknade vid matbordet så jag och pappa gick till en liten turistbutik av tvivelaktig kvalisort och köpte en uppblåsbar båt och en handduk till, så flyttade vi över lilltomten i den. En syn för gudarna I tell you that (och så småningom, för er mina kära läsare!)
Klockan är nu kvart över tio grekisk tid (alltså kvart över nio på hemfronten) och alla andra sover, så jag kanske borde follow suite och dra till kojs jag med. Men trots allt jag har skrivit, positivt/negativt, så längtar jag väldigt mycket hem. Jag har varit borta i över tre veckor nu, och det känns lite grann. A ja, jag kommer väl inte precis att lida de 13 dagar som är kvar ;).
/V

Det här kan bli mitt sista tillfälle att sitta vid en dator innan vi reser iväg till Molde för att sedan flyga till Oslo, sova på hotell till 5 och sist men inte minst flyga till Samos, Grekland. Vi kanske hittar ett internetcafé nånstans, men internettiden kommer att bli minst sagt begränsad. Kommer hem tillbaka till Umeå på lördag om två veckor (alltså missar jag skolans tre första dagar.)

För att stilla mina nerver lite grann har jag skaffat lite ny musik till min iPod. "Roar! (Cloverfield Overture)" är ett spår på ungefär en kvart, och tidigt idag hittade jag två gratis bonusspår till "Inception" och så köpte jag "Dream Is Collapsing."

Idag har det hänt lite olika saker. Runt 11 tiden bestämde jag mig för att det kanske var en bra idé att lämna datorn, sängen göra sig redo för världen. Lite frukost i magen satt fint samtidigt som jag skapade en ny liten explosiv spellista. Köket var belamrat med disk, och själva maskin var öppen och redo för tömning. Så jag bestämde mig för att starta ett litet musikmaraton. Ett Mastodon-maraton blev det då jag upptäckte att Spotify har (i alla fall i Norge, hoppas till Gud att det finns i Sverige) lagt upp alla deras album. I kronologisk ordning blev det, med start från deras första release "Remission" till deras senaste "Crack the Skye." En mycket underhållande färd ända till resten kom hem. Jag blev (inte helt oväntat) beordrad av the Mrs. att stänga av musiken för att "in my opinion that is just noise and not music."



Fortsatte klockan strax efter 7 med "Call of the Mastodon", fortsatte med "Blood Mountain", tog en break för socialt samspel och är nu inne på "Crack the Skye". Av alla de 5 album jag lyssnat på, är nog det här det sämsta. Hela alltet känns liksom för mycket på nåt sätt. Otroligt överskattat. Inte direkt dåligt, men stundvis känns det som om de bara har slängt dit en del bara för att förlänga låten. Case in point, Oblivion. Skivans bästa spår börjar majestätiskt och storfött, fortsätter hålla hög kvalité genom verserna och har en makalös refräng. Sen kommer en instrumental sektion som känns out of place. Låten tappar liksom farten just där. Tack och lov återvänder den till den underbara refrängen, men just den där solo-delen känns så ditklistrad, så halvhjärtad, så vi-har-press-på-oss-från-fans-att-göra-nåt-coolt-soloaktigt-så-då-gör-vi-väl-det-då. Men ni ska ta allt jag just nu har skrivit och kommer att skriva med en liten nypa salt, för nu är jag tokhungrig och jag tenderar att uppleva musik sämre då.

Om jag får rangordna de själv så blir det:

• Remission
• Blood Mountain
• Leviathan
• Crack the Skye
• Call of the Mastodon (EP)

Sen har jag packat in alla kläder jag ska ha på Samos (FATTAR NI?! JAG RESER PÅ FREDAG!) Allting känns så galet fucked up nu så det inte är sant. Brukar inte ha resfeber, men nu jävlar alltså. Har också käkat fajita för första gången. Det gick väl att äta, men man kan väl säga att jag föredrar tacos bara lite mer.

Och självklart så är ju låttipset för idag: Mastodon – March Of The Fire Ants (säg gärna till om länken funkar eller inte)

/V

Det här måste det faktiskt skrivas ett inlägg om. Elina har äntligen sett Star Wars. Bara originaltrilogin, men de är ju de som räknas. Fast förstås, man ska ju ändå ha sett alla. Men det här ett jävligt stort steg framåt!

Overkligt. Helt overkligt. Precis så känns det just nu. Om 3 dagar börjar resan mot Samos, Grekland. Dagarna här har liksom flugit förbi i en handvändning. Förmodligen för att det har hänt så fruktansvärt mycket (när man hjälper till med att flytta har man liksom lite saker att göra.)

Mycket underhållande musik I tell ya! Lite småroligt är att Tom Morello från Rage Against the Machine spelar gitarr på soundtracket. Jag gillar också att det faktiskt är rätt bra riff de har skrivit också, och inte bara "powerackord som följer basgången" eller "nu gör vi nåt galet och låter gitarristen PALM-MUTEA ackorden alltså!" Coolaste riffet so far är utan tvekan det som dyker upp efter tag i Sledgehammer V2. Ett riktigt soundtrack för en popcornrulle. Ingen dramatisk, känslomässigt krävande musik här inte. En säker trea / svag fyra.

God dag folkens! Har varit på stan större delen av dagen. Det blev klippning, lunch och en herrans massa kläder inför Samos-resan. Det var jättemärkligt att klippa sig i en helt annan typ av salong. På Cityfrisör är det liksom in, vänta lite, "Det vanliga?", "Ja", tio minuter i stolen, 220 kronor fattigare. När de inte frågar efter "det vanliga" blir man liksom lite ställd. Jag brukar ju liksom aldrig tänka på hur de klipper mitt hår. "Vill du ha kortare lugg?" "Ska jag tunna ut håret mer?" "Känns tjockleken på håret bra?" Man vet helt enkelt inte. A ja. Nu kommer det kännas jättemärkligt att klippa sig hos Cityfrisör igen.

Handlingen tog säkert inte mer än en halvtimme, men jag är säkert 10-15 klädesplagg rikare och Anne och Pappa 2494 norska kronor fattigare. Det kanske låter jättehäftigt nu, men jag fick veta sen av Anne att det här var en sorts födelsedagspresent (tyckte att det kändes lite kjipt att få reda på det i efterhand, men ja, det har vi löst nu iaf.) Så nu har jag typ 3-4 badbyxor som får fungera som shorts också. Ett gäng underkläder, t-shirts, shorts och en skjorta blev det också.

Det har önskats bildbevis på klippningen. Jag kan säga att just nu blir det inget sånt. Varför då? Min mobil är praktiskt taget urladdad och jag orkar inte leta fram den samt en laddningssladd atm.

Hittade för ett tag sen något sorts Nike+ armband som mäter distansen du går, hastigheten und so weiter und sovort. Kom på att mina skor är ju kompatibla med sånt stoff, så jag ska pröva det lite senare. Lite småroligt sådär.

Fatta glädjen! Såg att Dysrhythmias och Obscuras samtliga album finns på Spotify! Antingen är norrmän väldigt i det här avseendet (och i det här avseendet endast), eller så kan jag se fram emot att det funkar i Sverige också.

För några dagar sen gjorde jag av med första delen av min *host*minimala*host* lön. 1377 kronor gick åt till (you guessed it) skivor. Bara filmmusik den här gången. Den stora boven i dramat är förstås musiken till Två Tornen - Complete Recordings som gick på strax under 700 kronor. Praktiskt taget alla andra skivor låg under hundra kronors gränsen. En jäkla massa fynd kan jag ju säga.

• Casino Royale (David Arnold) - 105 sek
• Eastern Promises (Howard Shore) - 105 sek
• Hannibal (Hans Zimmer) - 75 sek
• Lord of the Rings: Two Towers - Complete Recordings (Howard Shore) - 699 sek
• Munich (John Williams) - 75 sek
• Quantum of Solace (David Arnold) - 39 sek
• Spider-Man (Danny Elfman) - 55 sek
• Spider-Man 2 (Danny Elfman) 55 sek
• Star Wars Episode IV: A New Hope (John Williams) - 169 sek

Hyfsat stort inlägg blev det ju ändå. Och utan bilder också.

Yep. Det är precis vad det ser ut att vara. Låt bara fördomarna flöda. Men ack, så underbart det är. Brukar vanligtvis inte lyssna på "technical death metal" (som det kallas) men det här är faktiskt ganska underhållande. Sen kan genren ha lite balla omslag också (inte det här då, se nedan ofc)

Eller kanske det bara var Obscura då? Nej, nu ska man ju lägga sig. Ska ju upp och passa på barnen, samt klippas av en lärling klockan 1 imorgon. Hur hon än klipper så gör det inget för hon är fett snygg!

Är på sluttampen av soundtracket nu (som är skrivet av Hans Zimmer, för er som inte kan läsa texten där.) Mycket bra måste jag säga. Det är lite svårt att säga något såhär på första genomlyssning. Man måste liksom ha två-tre lyssningar på sig för att på nåt sätt fånga allting som musiken har att erbjuda. Ibland blir man tagen direkt rätt upp och ner av musiken, som var fallet med "Haunted" av Debbie Wiseman (lyssnade på det igår kväll; otroligt fint.) Andra kompositioner kräver att man sätter sig ner och verkligen fokuserar på det man lyssnar på för att riktigt uppskatta det ("Lady in the Water" och "Kingdom of Heaven" som exempel.)