the puny human

Ja hej och hallå bloggen... eller nåt. Efter önskemål om att skriva ett inlägg blev det till att ta sig i kragen och faktiskt skriva något.

Vad händer här då? Väldigt mycket och mycket lite. Flyttförberedelser är i full gång. Minst ett tiotal flyttkartonger har vikts ut, fyllts, stängts och staplats på varandra under de senaste dagarna. Sådär inför den faktiska flytten blir livet lite mer spartanskt. Papperstallrikar och plastmuggar... det är jobbigt alltså.

Så. Nu vet ni att jag lever i alla fall. Lite grann åtminstone.

Dagens låt: Lamb of God – Walk with Me In Hell

Ska inte säga så mycket. Kan inte säga så mycket. Min hjärna lider av tunghäfta när jag ska beskriva den här filmen.

Helt makalös. Helt fucking makalös.

Den tar ett litet tag att bygga upp fart, men när den väl gör det är den helt otrolig. Synd bara att en jordbitsjävel hade fastnat under höger ögonlock halv 2, och bestämt sig för att stanna där (och är kvar atm.) Två jävlar hade också tagit upp de två absoluta mittplatserna (bland plusstolarna), och klart fan att de inte dyker upp. JÄVLA MOTHERFUCKERS! EN TRYNSTÖT SKA DE HA!

Igår var typ sommarlovets bästa lördag so far. Först for jag ut till Nydalabadet utanför Ume Lagun och var där med Moa och några av hennes kompisar. Trodde först att det skulle bli en lite smått awkward stämning, typ "kompis till en kompis"-effekten, men här var det som om man hade umgåtts sen flera gånger tillbaka. Bad, sol och trevlig stämning i cirka 5 och en halv timme innan det blev ett kramigt avsked för mig när jag tvungen att dra mig hem. Väl hemma blev det hemmagjord pizza som (så vitt jag förstod det) Ida och mamma hade kämpat med. Goda blev de i alla fall. Sen låg jag och de på balkongen och pratade vitt och brett om skådespelare, skådespelerskor och filmer över huvudtaget.

Som en mycket rolig avslutning på kvällen körde jag och Ida dansmatta. Det var ett tag sen, och det kändes, men det var otroligt kul. Synd bara att låtarna måste vara fett konstig techno/dance/trance påhitt hela tiden (låtarna i "Dancing Stage Unleashed" som vi hade till gamla Xboxen var ju mycket bättre.) Sen blev det Guitar Hero: World Tour för fulla muggar och jävlar vad roligt det var. Startuppsättningen var mig på gitarr, Erik på trummor och Ida på sång. Jag tror att det här är första gången vi har använt micken sen vi fick spelet i julas 2008. Vi körde asroliga låtar som "Beat It" av Michael Jackson (vem fan vet inte det här? men man kan aldrig vara säker, folk har ju inte sett Star Wars s'att ja...), "Heartbreaker" av Pat Benatar och "Misery Business" av Paramore (alltså kraften i den refrängen; jävlar!) samt mindre roliga låtar (att spela) som typ "Spiderwebs" av No Doubt och "Vinternoll2" av Kent. Sen ville jag sjunga lite så vi roterade; Ida på trummor, Erik på gitarr och jag på sång. "Pull Me Under" av Dream Theater och "Schism" av Tool blev det, men även om det lite problematiskt i de högre partierna var det fruktansvärt roligt, särskilt när man levde sig in i det (allvarligt talat, är det kul att bara stå rakt upp och ner sjunga?)

Sen stängde vi av (alltså tystnaden som uppstår, hehe, när man stänger av TV:n och 360:n är ju helt öronbedövande) och småpratade lite om ditt och datt. Som synd var var Ida tvungen att fara, då klockan var strax runt halv 11. Efter lite snack med G på Skype såg vi "Aladdin" för första gången på väldigt länge. Det jag tycker är så roligt med att se gamla Disneyfilmer att man hör skämt som är mer inriktade till den äldre publiken, som man inte riktigt fattade när man var så liten som var.

And that's the way the cookie crumbles!

Ett avslutande nostalgiklipp från "Dancing Stage Unleashed" :)

6. Husdjur: Inga, såvida man inte räknar dammråttor eller akvariefiskarna som vi hade för 7 år sen.
7. Hårfärg: Brun
8. Favoritfärg: Mörkblå, röd, grön och säkerligen fler som jag inte kommer på.
9. Piericing: I öronen, men har inte haft örhängen i dem på år och dar.
10. Tatuering(ar): Nil.
11. Födelseort: Sållefteå
12. Bostadsort: Umeå 
13. Nuvarande bostad: En lägenhet hos mami.
14. Har du varit kär: Jepp
15. Har du varit i några andra världsdelar: Lol no XP
16. Har du varit med om en bilkrasch: Inte själv, fast jag har vart med om när mamma har.
17. 2 eller 4dörrar (på bilen): 4.
18. Kaffe eller glass: GLASS OFC!
19. Snuttefilt eller kramdjur: Kramdjur
20. Antal syskon: fyra bröder och en lillasyster.
21. Färg på strumporna: Har inga atm.
22. Lyckotal: Is there such a thing?
23  Favoritfilm: Det finns ett antal, men: Star Wars V, The Dark Knight, Sin City, Schindler's List, De Två Tornen och många fler...
24. Favoritcitat ur en film: Samma sak här, men atm från Kill Bill:

"Now, a staple of the superhero mythology is, there's the superhero and there's the alter ego. Batman is actually Bruce Wayne, Spider-Man is actually Peter Parker. When that character wakes up in the morning, he's Peter Parker. He has to put on a costume to become Spider-Man. And it is in that characteristic Superman stands alone. Superman didn't become Superman. Superman was born Superman. When Superman wakes up in the morning, he's Superman. His alter ego is Clark Kent. His outfit with the big red "S", that's the blanket he was wrapped in as a baby when the Kents found him. Those are his clothes. What Kent wears - the glasses, the business suit - that's the costume. That's the costume Superman wears to blend in with us. Clark Kent is how Superman views us. And what are the characteristics of Clark Kent. He's weak... he's unsure of himself... he's a coward. Clark Kent is Superman's critique on the whole human race. Sorta like Beatrix Kiddo and Mrs. Tommy Plimpton."

25. Bästa semestern: Vet inte riktigt vad som klassas som semester, men det som blir av i augusti är nog det ;)
26. Favoritmat: Tacos/Chili Con Carne
27. Bästa veckodagen: Lördag
28. Senaste låt du lyssnat på: The Road Goes Ever On..., Pt 1 - Howard Shore
29. Tandkräm: Vet inte, orkar inte kolla.
30. Favorit TV-program: Criminal Minds och Nip/Tuck
31. Favoritrestaurang: Svårt att säga, men O'Learys och Taj Mahal är ju ganska nice.
32. Favoritblommor: Pioner. Så himla fina.
33. Tycker inte om: Den där knuten i magen efter att du har sett/hört/läst något som påverkat dig väldigt starkt
34. Sport att titta på: Tittar väldigt sällan på sport, utöver den hellre :P
35. Ögonfärg: Melerade
35. Senaste sjukhusvistelse: När jag opererade mitt öga (ha, copypaste från Moas, men true story!)
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: Grön
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Har inte provat än ju :(
40. Vem/var är du om 10 år: Förhoppningsvis nånstans ute i filmvärlden, med en flickvän vid min sida.
41. Vem fick du senast e-mail från: dts (svar på Filmtracks forum)
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: Nehe då. Jag är en så skötsam pojke så. X)
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Kreditkort suger (copypaste igen)
44. Vad gör du när du är uttråkad: Typ kollar last.fm, Bloglovin, kollar om det finns nåt i kylskåpet eller skafferiet
45. Fras/ord du använder (för) ofta: Ja vad fan var det nu igen? Typ "men alltså"
46. Födelsedag: 12 juli
47. Vad retar du dig på: Tidsoptimister
48. Det bästa du vet: Musik, film och trevligt sällskap.
49. Läggdags: 22-23 på vardagarna (skol/jobbdagar) och typ vilken tid som helst på helgerna.
50. Stjärntecken: Kräftan
51. Värdefullaste ägodel: Min iPod. Typ.
52. Vad är klockan: 19.29
53. Vad har du för kläder på dig just nu: Between the Buried and Me-tröja och blåa OP-brallor.
54. Favoritland: Have no idea whatsoever.
55. Favoritfilmmusik: Svårt att säga (finns ju så jäkla mycket bra), men jag tror att Star Wars Episod II snor förstaplatsen.
56. Skostorlek: 42

57. Fobi: Tror inte att jag har någon särskild, men man vet ju aldrig ;)
58. Favoritpålägg: Allerums lagrade prästost/Västerbottensost. Helt fucking unbelievable så gott det är.
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vars skulle du skänka dom?: Kan man lita på någon överhuvudtaget nuförtiden?
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Beautiful, kanske.
61. Bästa bok du läst: Läser inte så mycket, men "The Dirt" och "Running Wild" är två väldigt bra böcker.
62. Vad är du beroende av: Musik, no doubt about it.
63. Favoritdjur: Hund.
64. Gillar du snö: Som oftast, ja.
65. Favoritglass: Atm, Hollywood-glassen :)
66. Vad la du dina sista pengar på: "Antrozous" och "Molossus" från Batman Begins på iTunes.
67. Är du långsint: Inte särskilt.
68. Favoritgrupp/artist: Utan tvekan Dream Theater. Jag kan ha vissa perioder där jag lyssnar mer eller mindre på en viss genre, men Dream Theater funkar ALLTID att lyssna på.
69. Vilken är din bästa egenskap: Min väldigt stora omtänksamhet.
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Få synliga förändringar på någon av mina muskelgrupper.
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000 kr: Lite hemskt det här, men jag tvekar faktiskt... Fast jag skulle nog må aspissigt, så nej får det bli.
72. Vad gör du i sommar: Jobbar, sitter vid datorn, tränar.
73. Mest intressanta stad du varit i: Helsingfors (tragiskt, ja)
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: En hund tror jag.
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: Deras psyke.
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Emelie.
77. Favoritgodis: För många.
78. Spelar du nåt instrument: Piano efter behov.
79. Snyggaste kändisen: Megan Fox VAR snygg, så jag vet inte riktigt längre. Jessica Alba ser ju som alltid bra ut, precis som Scarlett Johanson. Så nån av de två.
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför? : Oj jäklar, det vet jag inte.
82. Senaste köpta skiva: Ashes of the Wake av Lamb of God och Star Wars Episod III av John Williams.
83. Roligaste konserten: Rent konsertmässigt, House of Metal 2009 (Opeth!) Men man fick ju träffa Dream Theater på Progressive Nation samma år, satteh... ja :)
84. Bästa känslan: Säkert känslan av att vara kär och få kärleken besvarad, but I wouldn't know by now... Men men, nu blir väl nördsvaret att känslan av att få en helt ny inplastad skiva, ta av plasten och se hur cleant och orört allting är.
85. Samlar du på något: Ja.
86. I sånt fall, vad: Skivor! Har typ 60+ album i min samling nu.
87. Är du feminist: Inte en radikal sådan.
88. Favoritminne: Vet inte riktigt.
89. Favoritskiva: Det var en jäkligt svår fråga. Men jag tror att det blir "Scenes From a Memory" av Dream Theater.
90. Bästa kompis/ar: Alltså, grejen är ju den att jag vet inte om jag har bästa kompisar eller inte. Denne måste liksom säga det till mig, annars kanske jag säger att vi är det fast den tycker inte att vi är det och så blir awkward och så... ja. Det är ju sån jag är. Men Carro, skulle jag nog säga.
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Atm som en liten stackare som inte kunde hitta ett bättre sommarjobb XP
92. Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: Ingen
93. Favoritlåt: Octavarium av Dream Theater, om det nu bara får vara e.
95. Har du en mobiltelefon: OFC.
96. Vad är det vackraste som finns: Jag är så dålig på sånt här.
97. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Entschulding, aber ich habe keine anung.
98. Är du homo- eller bisexuell: Nope.
99. Vad är klockan nu när du är klar: 20:00 (en timme, jävlar vilken timing alltså)

/V

Yes folkens, jag har gett efter av ren nyfikenhet till det sociala fenomenet Twitter, och har därmed skaffat en egen. Har bara hunnit lägga upp en widget på framsidan (skulle fara och träna igår) så det blir väl fixat om en liten stund. Skulle egentligen kalla mig mitt standardnamn "thedreamforce" eller "dreamforce." Döm om min förvåning när båda var tagna O.o!

Skulle logga in på b-loggen och så ser jag det här:

Det här är ett fenomen jag aldrig har greppat. Varför är det så?

Är det någon annan än jag och mina jobbarkamrater som sett alkotransan? Har han kravlat fram nu på sommaren eller har han faktiskt alltid varit där? Kännetecken: Är 40+, ser ut som om han stoppat huvet i en målarburk, har en grotesk peruk och bär kvinnokläder av likartad kvalisort. Folk får ju vara som de vill men alltså, ibland ser det bara förjävligt ut. Önskar att karln hade haft lite självrespekt. Kan allvarligt talat inte titta på honom utan att brista ut i skratt. Btw, kallar honom alkotransan för att om han inte är ensam så kan du hitta honom bland alkoholister av allehanda kön och åldrar.

Har lyssnat igenom hela The Fellowship of the Ring - Complete Recordings (inte "May It Be" däremot.) Det rockar. Hårt.

"JAG SKA JU TILL SAMOS HÖRRNI!" kom jag på att jag inte berättat. Jepp, it is true. Jag ska for real åka utomlands (nej, Norge och Finland räknas inte.) Kommer därmed att missa skolans tre första dagar men ehm... jag tror det är roligare på Samos. Ska skaffa fetaste solbrännan (goodbye bonnbränna!) tills när jag kommer hem igen. Obligatoriskt när man är utomlands är ju förstås också att spana (fast vi får se hur mycket man hinner ;)

Kan det inte bara explodera nån gång där uppe så man kan andas lite grann?

Hoppas att jag kan fortsätta träna när jag kommer till Norge (shit pomfritt det är ju om en vecka ju O.o!) Det känns ju ganska bra nu när man äntligen har kommit igång och gymmar varannan dag, så det skulle vara ganska synd om jag bara släppte på det när jag är där. Kanske inte gymma då, men åtminstone nåt par hantlar och lite hemmaövningar skulle inte sitta så dåligt. Just det, kom på det nu, de har ju Wii Fit. Det kanske man skulle använda.

Det rann sörja ur en soppåse på mina skor idag. HELVETES JÄVLA SKITSÖRJA (vilket det förmodligen var också)!

Har halvt som halvt lagt ner mina dagboksinlägg. I alla fall nu när jag jobbar och faktiskt har något att göra på dagarna. Vet inte hur många som uppskattar dem (åtminstone en vet jag) eller hatar dem, men så är det. Kanske kommer igång när jag kommit till Norge, eller börjar skolan igen.

När ska Petter klippa och lägga upp min, hans, Jockes och Choongens helt awesomea film?

Hade en mycket trevlig födelsedag igår. Väckt av skönsång i 5½ tonarter istället för de 7 och trekvarts som det brukar vara. På sängen fick jag ett biokort á 150 kronor och tre filmklassiker: "Borta Med Vinden", "Bron Över Floden Kwai" och "How the West Was Won."

Efter jobbet fräschade man upp sig lite grann och så kom mostrarna Ida och Stina på besök. Av Ida, mormor och morfar (som då inte var där) fick jag en 10-nummers prenumeration på Sweden Rock samt ett nummer i handen. Mycket uppskattat. Av Stina fick jag första säsongen av "Mad Men." Såg första avsnittet igår med mami. Det verkar vara hur bra som helst. Anyways, till middag åt vi hemmalagade hamburgare med frisco-bröd och till efterrätt blev det nyplockade jordgubbar från mormor och morfars stuga med färsk vaniljglass. Gott :).



Tackar oerhört mycket för alla Facebook-gratulationer jag har fått!

Den mest önskade presenten har däremot inte kommit än... Nån gång i veckan säger mamma att den ska komma. Jag är jäkligt spänd på vad det här kan vara för något. Särskilt när hon har sagt att A: Jag har pratat om det (vilket är ett bra tecken) och B: Det är filmmusik, fast ändå inte (WTF?)

Mitt jobb är:

• Tröttsamt.
• Tacklöst.
• Dåligt betalt.

Men, min arbetsgrupp är däremot väldigt kul att ha och göra med och det gör väldigt mycket i hur mycket jag trivs på jobbet. Hade jag haft en pissig grupp så hade väl jobbet varit... ja det ska vi nog inte tala om. Jag har också en väldigt trevligt och down-to-earth handledare. Är nästan glad att jag inte fick den andra gruppens. Hon är lite väl barsk och regelstrikt för min smak X).

Och ja, som ni förmodligen listat ut så har jag sett "Knowing" idag. Kort och gott: Den börjar bra, sluttar lite grann mot mitten och dyker rätt ner till botten av Marianergraven mot dess sista minuter. Storyn spårar liksom in absurdum. Alltså, typ 2/5. Det kanske är en absurd tanke, men det känns som om jag är en av de få som diggar Nicolas Cage. Jag vet inte vad det är, men han har en viss utrsålning i sina roller som jag inte kan låta bli att smått imponeras av.



Musiken är däremot inte fy skam. Marco Beltrami, som samarbetat med regissören Alex Proyas i filmatiseringen av "I, Robot", återvänder till kompositörsrollen och gör än en gång en duglig, om ibland också riktigt imponerande insats. Musiknörden i mig stortjöt av total nörd-lycka när den upptäckte att ett större "spänningstema" går i 13/8, som tydligast uppvisat i spåret "New York". Filmens avslutande minuter släpps Beltrami lös helt och hållet i en fullkomligen underbart grandios final.



Nej nu ska man väl lyssna lite mera, käka nåt och gå och lägga sig; man kan ju ändå inte vända på dygnet helt och hållet en lördagkväll XP.

/V

Hade det ganska awesome mycket roligt hos Petter i fredags. Han hade ju fyllt år, så det var tv-spelskväll hos honom. Jag, Jessica, Jocke och Petters kompis Thim (som ska börja film nästa år; tummen upp!) var där, fast Thim var tvungen att dra efter ett tag. Som sagt var det asroligt. När jag kom var Thim redan där och en stund senare kom Jocke som skjutsade Choongen på sin moppe. Vi spelade lite Halo 3, sen lite James Bond: Nightfire och efter det Dead or Alive 2 (om jag inte tar helt fel.) Tur att man kom på precis hur man skulle röra på sig i den sista omgången. Efter ett tag drog vi till Ica hela bunten och handlade lite nyttigt att äta som chips, läsk, godis och kex. När vi kom tillbaka körde vi lite Street Fighter IV. Praktiskt taget ville ingen egentligen spela mot Petter, då man var näst intill chanslös (fast jag vann över honom en gång!) Resten av oss låg på ungefär samma nivå. Det blev en nervpirrande match mellan mig och Thim. Min motståndare låg ett slag ifrån döden, och så helt plötsligt drämmer han till mig med en serie slag och jag förlorar. Jag tror aldrig att en förlust har varit roligare än då.

Sen blev det lite random gamla spel, bland annat med Petters hjälm som man skjöt änder med. Man lät lite småtard när man sa "Pang!" för att skjuta. Någonstans innan det spelet var Thim tvungen att dra. Efter det tror jag att vi spelade lite Super Mario Smash Bros, eller vad det nu hette. Fattade inte ett jäkla jota av alla kontroller, så det blev minimalt med aktivitet på taktikfronten. Sen spelade Choongen och Petter lite Pokémon på Wii, döpte deras karaktär till AssfuCK och slogs i Story Mode för att få battlepasses så de kunde köra multiplayer. De gjorde de inte. Plus så blev det drygt, så vi stängde av.

Sen så snackade vi lite och bestämde oss för att se Shaolin Soccer. Det var som en bra b-komedi uppklädd med specialeffekter. Hela filmen handlade om ett fotbollslag som kan karate eller kung-fu eller [insert Asian fighting style here]. Faktiskt ganska nice. Efter det blev det lite Petter-filmer, Kommisarie Johansson och Manmannen. I den senare får han en av de roligaste kråkorna på år och dar (Choongen spelade in och har den på mobilen.) Vi bestämde oss därefter att göra en egen b-film med Petters mobil. Han kunde inte då, MEN DET ÄR BÄST FÖR HONOM ATT HAN GÖR DET OCH LÄGGER UPP DEN PÅ KILLEN MED KOLL (hemligt meddelande till Petter.)

Synopsis: En hjärtgripande kärleksdrama om tre män och deras starka passioner. En laddad final, oöverträffat skådespeleri av Petter Malmehed (Manmannen), Viktor Svensson (Pablo lagar mat, Fjortison) och Joakim Jonasson (Vad betyder Apberget för dig?), och ett rörande soundtrack (Jessica Choong och Petter Malmehed) kommer få dig att gråta som aldrig förr. Missa inte.

Alltså. Missa inte.

Sen spenderade vi 5 timmar med att göra praktiskt taget ingenting. Vi satt i köket och satte snurr på kronor, Jocke och Petter försökte hacka Jessicas iPod (de lyckades faktiskt en gång), snackade film, drack mjölk, såg en igelkott, låste ut Choongen och Jocke och lite mer därtill. Vi gjorde alltså allt förutom att lägga oss, fram till klockan 7:30. Då sov man i 1 och en halv timme (Y). Jag och Jocke däckade i samma rum, medan Choongen fick sova i Petters säng och Petter himself sov inte en blund. Klockan tjugi över elva blev det hemfärd för oss alla.

Tror det var bra för mig att vara omkring folk. Hade nog blivit helt snäpp annars.

Såg filmen Cracks igår natt. Har velat se den ett bra tag, just på grund av Eva Green (som är en råduktig skådespelerska, make no mistake) är med och lite grann att Javier Navarette hade skrivit musiken (han skrev musiken till Pans Labyrint.) En ganska bra film faktiskt, även om man var lite skeptisk till att börja med, då den har 37% på Rotten Tomatoes (fast på bara 19 recensioner och inga toppkritiker.) Filmen utspelar sig på en strikt internatskola endast för tjejer. Eva Green spelar den lite enigmatiska simläraren Miss G som är mycket omtyckt av alla hennes elever. Di Radfield däremot, spelad av Juno Temple, tycker om hennes lärare lite mer än alla andra. En dag kommer en ny elev till skolan, spanjorskan Fiamma, spelad av Maria Valverde. Allt eftersom tiden går blir Miss G mer och mer besatt av henne, och tappar fokus på resten av simklassen. Denna besatthet är däremot inte besvarad av Fiamma, som äcklas av henne och ser igenom hennes hycklerier och lögner. Samtidigt har vi Dis förälskelse till Miss G, och eftersom att hon ser hur hennes simlärare mår allt sämre dag för dag, gör hon följaktligen Fiammas liv till ett helvete.

Vi har alltså ett triangeldrama.

Det finns, såklart, mer att skriva om filmens händelseförlopp, men skulle jag berätta det skulle jag möjligen förstöra filmen för er. Cracks tog en tid att smälta efter att eftertexterna rullat klart. Jordan Scott, som är dotter till Ridley Scott som också (bland många andra) producerade filmen, har regisserat en mycket långsam, sjudande historia baserad på en roman av Sheila Kohler. Hon har skapat en atmosfär som blir allt tyngre och mer olyckbådande ju längre tiden går. Det är få gånger jag verkligen upptäcker och njuter av bra skådespeleri (jag har lite lättare att identifiera taskiga skådespelare däremot) men Eva Green bevisar än en gång att hon är en av Hollywoods bästa skådespelerskor. Det finns inte många som kan se så miserabl och trasig ut som hon kan. Hennes gradvisa övergång från lyster till mörker, från glädje till depression är igenom hela filmen mycket påtaglig, och det finns en trovärdighet som är få förunnade. Hennes medskådespelerskor är inte så dåliga de heller. De ligger förstås inte på samma nivå som Green, men Juno Temple och Maria Valverde gör ett mer än dugligt jobb i sina roller (jag tror aldrig att jag har sett någon med en så känsloladdad blick som hennes; ögonen riktigt skär igenom allt de möter.)

Det är däremot nånting som gör att Cracks inte når skyarna. Den i överlag lättsamma musiken av Navarette med piano, stråk och ett obligatoriskt blåsinstrument då och då känns närmast identidetslös. Det blir aldrig näst intill aldrig ett riktigt crescendo i musiken, utan instrumenten ligger liksom på samma nivå genom hela filmen. Fast man kan ju inte klandra honom för att ha slagit huvudet på spiken och lyckats i de gladare scenerna förmedla den pittoreska känslan som är så inhemsk i den typ av brittiska landskap och byar som filmen utspelar sig i. Filmen är i sitt fotografi mycket stillsam, vilket inte förvånar särskilt mycket då Jordan Scott har en bakgrund som stillbildsfotograf, och har i sin regidebut haft svårt att skaka loss den mentaliteten. En jaktscen mot slutet av filmen saknar den geniuna känslan av terror och skräck som upplevs. Det och musikens avsaknad av pondus i Cracks tyngre scener drar ner betyget på en annars sevärdig film.

I en rent subjektiv och högst personlig bemärkelse har filmen haft samma känslosamma effekt på mig som "Final Scene" ur filmatiseringen av Sweeney Todd. I alla fall Gustaf borde veta vad jag pratar om här. En tung, eftertänksam känsla som slår en knop i magen och inte släpper på ett bra tag.

/V