musikutmaning pt. 1 (bullshitboy, sixdaywar & statsvetarida)
2010-04-08 @ 23:42:41
Här kommer åsikter och dylikt om de tre första spellistorna i min lilla musikutmaning!
Gustafs favoriter - bullshitboy.blogg.se
Christina Aguilera - Candyman
Har noterat genom den här låten att en större anledning till att jag har svårt för just Christina Aguilera är hennes himla "vocal wankery" (jag antar de flesta har hört talas om uttrycket "guitar wankery") Inga riktiga trummor, shame. Snazzy jazz otherwise som hade mått bra av lite större utrymme för instrumenten. Men då hade det ju inte blivit en hit på radio, eller?
Owl City - Fireflies
NEEJ, snälla inte autotune! Eller vad han nu gör med rösten. För det är så himla irriterande. Annars är det en chill och hyfsat mysig låt som jag skulle kunna fungera som milt underhållande bakgrundsmusik.
Mama Cass - Make Your Own Kind of Music
Men ojsan, den här låten har man ju inte hört förr! Jag vet inte riktigt varför, men trots all feelgood känsla som den här låten bara sprudlar, får jag instinktivt känslan av att bara slänga mig på muteknappen. Den känns liksom FÖR feelgood för min smak.
Wolfgang Amadeus Mozart - Symphony No. 40 in G Minor
I det här stycket hör man utan tvekan all förmåga som Mozart faktiskt besatt. Allting är så snyggt lagt på instrumenten. Men det är få stycken som riktigt, riktigt tilltalar mig. Och det här är faktiskt inte ett av dem. Tacka vet jag Lacrymosa.
Alan Menken - Transformation
Ah. Alan Menken. Inte helt oväntat. Förmodligen det bästa spåret i hela den här spellistan. Det här är ren och skär magi through and through. Det enda som jag lite svårt för en den lite mer "jolly"-delen av spåret som börjar 3:40 ungefär. 4:50 räddas spåret igen och håret reser sig på armarna än en gång.
5 - sixdaywar.blogg.se
Conor Oberst - Lenders in the Temple
Texten och keyboarden måste jag säga är höjdpunkterna i den här låten. Spännande avslut också. Annars känns det akustiska gitarrsoundet inte helt obekant.
Radiohead - True Love
Waits (Live in Oslo) Gillar ackordföljden grymt mycket. Särskilt det avslutande ackordet i följden. Men sångarens röst känns inte helt klockren vid alla tillfällen. Känns som att vilar precis på sidan av många toner, men det kanske bara är jag. En mer stabil sångare och jag är på!
The Doors - Light My Fire
Asgroovig låt, men basgången är lite för enformig under jamsessionen för att låten riktigt ska fånga intresset mitt. Känns som att den skulle funka mycket bättre live. Om de nu faktiskt skulle spela. Om Morrison inte hade gått och dött. Om.
Bright Eyes - Don't Know When But a Day Is Gonna Come
Väldigt fin låt det här. Än en gång imponerar texten väldigt mycket och låten utvecklas till en liten orkester med stråk, piano och slagverk strax efter halva låten. Hans röst har väldigt mycket vibrato och jag diggar det inte helt, särskilt inte när det känns som om han drar på extra mycket bara för att. Exempel är vid 5:40.
Radiohead - Fake Plastic Trees
Den här låten känner jag instiktivt att jag kan digga. Än en gång har jag lite svårt för sången, men den är en klar förbättring över den tidigare låten. Jag tror att rösten är liksom skruvarna i IKEA-stolen som borde hålla ihop den. I det här fallet känns det som om jag fått fel. Instrumentalt är den jättefin, särskilt slutet.
Idas fem - statsvetarida.blogg.se
Queen - We Will Rock You
Vad finns det att klaga på i den här låten egentligen? Inget. Med ett lättigenkännelig rytm konstant i bakgrunden, en kraftig pipa och ett lysande solo, kan inget gå fel. Och allt är kort och koncist, så man hinner inte bli trött på Stamp-Stamp-Klapp! Stamp-Stamp-Klapp!
Robbie Williams - Feel (Live at Knebworth)
En av de RW låtar som jag kan säga att jag tycker om. Jag måste säga att verkligen gillar hans röst. Sen att publiken sjunger med på varenda jäkla not gör inte låten mindre episk. Fast slutet kunde ha klarat sig utan en repetition av refrängtexten. Slidegitarren i bakgrunden är ju jäkligt snygg, damn-it!
ABBA - Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)
Det finns en anledning till att palindromgruppen blev så stora som de blev. Jag skulle aldrig kunna finna mig i att finna de på min iPod, men Björn och Benny kunde fanimej skriva hitar! Låten är himla party att jag AIW (as I'm writing) sitter och gungar på kroppen. Och jag älskar instrumentbreak vid 2:50 ungefär. Så jäkla groovy. Go bass!
Kent - Max 500
Kent är ju inte precis det första bandet som tycker upp på mina lyssningslistor. Bandets prettodepprock har ändå en viss charm som skulle kunna locka fram ett skrål eller två på en fest. Men det är fortfarande inte min kopp te.
Porcupine Tree - Lazarus
Svårt att inte tycka om en låt som man själv har tipsat om. En rullande keyboardmelodi som konstant ligger i bakgrunden är så otroligt vacker så det inte är sant. Sen är det ju inget fel på Steven Wilsons röst heller. Refrängtexten är bara så fin. Stämmorna han lägger där och självklart väldigt bra de också.
Ös bara på med spellistorna!
/V
Gustafs favoriter - bullshitboy.blogg.se
Christina Aguilera - Candyman
Har noterat genom den här låten att en större anledning till att jag har svårt för just Christina Aguilera är hennes himla "vocal wankery" (jag antar de flesta har hört talas om uttrycket "guitar wankery") Inga riktiga trummor, shame. Snazzy jazz otherwise som hade mått bra av lite större utrymme för instrumenten. Men då hade det ju inte blivit en hit på radio, eller?
Owl City - Fireflies
NEEJ, snälla inte autotune! Eller vad han nu gör med rösten. För det är så himla irriterande. Annars är det en chill och hyfsat mysig låt som jag skulle kunna fungera som milt underhållande bakgrundsmusik.
Mama Cass - Make Your Own Kind of Music
Men ojsan, den här låten har man ju inte hört förr! Jag vet inte riktigt varför, men trots all feelgood känsla som den här låten bara sprudlar, får jag instinktivt känslan av att bara slänga mig på muteknappen. Den känns liksom FÖR feelgood för min smak.
Wolfgang Amadeus Mozart - Symphony No. 40 in G Minor
I det här stycket hör man utan tvekan all förmåga som Mozart faktiskt besatt. Allting är så snyggt lagt på instrumenten. Men det är få stycken som riktigt, riktigt tilltalar mig. Och det här är faktiskt inte ett av dem. Tacka vet jag Lacrymosa.
Alan Menken - Transformation
Ah. Alan Menken. Inte helt oväntat. Förmodligen det bästa spåret i hela den här spellistan. Det här är ren och skär magi through and through. Det enda som jag lite svårt för en den lite mer "jolly"-delen av spåret som börjar 3:40 ungefär. 4:50 räddas spåret igen och håret reser sig på armarna än en gång.
5 - sixdaywar.blogg.se
Conor Oberst - Lenders in the Temple
Texten och keyboarden måste jag säga är höjdpunkterna i den här låten. Spännande avslut också. Annars känns det akustiska gitarrsoundet inte helt obekant.
Radiohead - True Love
Waits (Live in Oslo) Gillar ackordföljden grymt mycket. Särskilt det avslutande ackordet i följden. Men sångarens röst känns inte helt klockren vid alla tillfällen. Känns som att vilar precis på sidan av många toner, men det kanske bara är jag. En mer stabil sångare och jag är på!
The Doors - Light My Fire
Asgroovig låt, men basgången är lite för enformig under jamsessionen för att låten riktigt ska fånga intresset mitt. Känns som att den skulle funka mycket bättre live. Om de nu faktiskt skulle spela. Om Morrison inte hade gått och dött. Om.
Bright Eyes - Don't Know When But a Day Is Gonna Come
Väldigt fin låt det här. Än en gång imponerar texten väldigt mycket och låten utvecklas till en liten orkester med stråk, piano och slagverk strax efter halva låten. Hans röst har väldigt mycket vibrato och jag diggar det inte helt, särskilt inte när det känns som om han drar på extra mycket bara för att. Exempel är vid 5:40.
Radiohead - Fake Plastic Trees
Den här låten känner jag instiktivt att jag kan digga. Än en gång har jag lite svårt för sången, men den är en klar förbättring över den tidigare låten. Jag tror att rösten är liksom skruvarna i IKEA-stolen som borde hålla ihop den. I det här fallet känns det som om jag fått fel. Instrumentalt är den jättefin, särskilt slutet.
Idas fem - statsvetarida.blogg.se
Queen - We Will Rock You
Vad finns det att klaga på i den här låten egentligen? Inget. Med ett lättigenkännelig rytm konstant i bakgrunden, en kraftig pipa och ett lysande solo, kan inget gå fel. Och allt är kort och koncist, så man hinner inte bli trött på Stamp-Stamp-Klapp! Stamp-Stamp-Klapp!
Robbie Williams - Feel (Live at Knebworth)
En av de RW låtar som jag kan säga att jag tycker om. Jag måste säga att verkligen gillar hans röst. Sen att publiken sjunger med på varenda jäkla not gör inte låten mindre episk. Fast slutet kunde ha klarat sig utan en repetition av refrängtexten. Slidegitarren i bakgrunden är ju jäkligt snygg, damn-it!
ABBA - Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)
Det finns en anledning till att palindromgruppen blev så stora som de blev. Jag skulle aldrig kunna finna mig i att finna de på min iPod, men Björn och Benny kunde fanimej skriva hitar! Låten är himla party att jag AIW (as I'm writing) sitter och gungar på kroppen. Och jag älskar instrumentbreak vid 2:50 ungefär. Så jäkla groovy. Go bass!
Kent - Max 500
Kent är ju inte precis det första bandet som tycker upp på mina lyssningslistor. Bandets prettodepprock har ändå en viss charm som skulle kunna locka fram ett skrål eller två på en fest. Men det är fortfarande inte min kopp te.
Porcupine Tree - Lazarus
Svårt att inte tycka om en låt som man själv har tipsat om. En rullande keyboardmelodi som konstant ligger i bakgrunden är så otroligt vacker så det inte är sant. Sen är det ju inget fel på Steven Wilsons röst heller. Refrängtexten är bara så fin. Stämmorna han lägger där och självklart väldigt bra de också.
Ös bara på med spellistorna!
/V
Kommentarer
Postat av: ida
hmmm, ja jag kände väl på mig att kent inte skulle gå hem:P kul att du gillade resten :) lazarus är magisk.
