how did we come to this? 19:02/21:50
2010-02-06 @ 21:50:07
Så drar det igång igen, Melodifestivalen. Och man kommer väl att kika på't. Annars får man ju inget godis heller. Det enda bidrag man egentligen taggade var ju Pain of Salvation. De brukar ju vara ganska bra annars, men nu är det väl tydligen nån himla rockballad som de gör. Meh-faktorn är through the roof. Nåväl. Jag blev ändå lite glad i hjärtat idag när Spotify hade signat något kontrakt med Century Media så att de fick tillgång till hela deras katalog, vilket resulterar i sjukt najsig musik.
Pain of Salvation
Och så har man då sett en och en halv timme klassisk pianomusik live. Rent generellt var de som spelade väldigt bra (fast jag tyckte synd om hon som spelade River Flows In You), men mest sken ju förstås Gustaf och Anja spelade efter honom. Han spelade nån Fantasie i D-moll av Mozart, medan Anja spelade något från Romeo & Julia-baletten samt en etyd i D#-moll. Helsnyggt alltihop.
Inlägget avslutas några timmar efter dess tillkomst. PoS ägde som stryk och kom faktiskt vidare till andra chansen. VKs recensent var lite konstigt måste jag säga. Resten av bidragen var väl helt okej med Melodifestival-mått mätt. Höjdpunkterna var ju då Road Salt (som låten hette) och programledarna. Oscar vinnande skådisen Dolph Lundgren utgjorde en stor del av programledarnas skämt och fick inte dåligt med scentid, bland annat ett helt framträdande av A Little Less Conversation (fullgjort med dansare, playback och Dolph som visar upp sin chops - bokstavligt talat.) Nu är ju festen igång, precis som Fernando sa att den skulle vara. Nu ska jag inte uppehålla mina filmtittarkompanjoner och lämna datorn för Ponyo, för att sedan återvända till den och se den första Terminator filmen (Terminator: Salvation igår var minst sagt en besvikelse)
Låttipset ladies and gentlemen: Into Eternity – Spiralling Into Depression
/V
Pain of Salvation
Och så har man då sett en och en halv timme klassisk pianomusik live. Rent generellt var de som spelade väldigt bra (fast jag tyckte synd om hon som spelade River Flows In You), men mest sken ju förstås Gustaf och Anja spelade efter honom. Han spelade nån Fantasie i D-moll av Mozart, medan Anja spelade något från Romeo & Julia-baletten samt en etyd i D#-moll. Helsnyggt alltihop.
Inlägget avslutas några timmar efter dess tillkomst. PoS ägde som stryk och kom faktiskt vidare till andra chansen. VKs recensent var lite konstigt måste jag säga. Resten av bidragen var väl helt okej med Melodifestival-mått mätt. Höjdpunkterna var ju då Road Salt (som låten hette) och programledarna. Oscar vinnande skådisen Dolph Lundgren utgjorde en stor del av programledarnas skämt och fick inte dåligt med scentid, bland annat ett helt framträdande av A Little Less Conversation (fullgjort med dansare, playback och Dolph som visar upp sin chops - bokstavligt talat.) Nu är ju festen igång, precis som Fernando sa att den skulle vara. Nu ska jag inte uppehålla mina filmtittarkompanjoner och lämna datorn för Ponyo, för att sedan återvända till den och se den första Terminator filmen (Terminator: Salvation igår var minst sagt en besvikelse)
Låttipset ladies and gentlemen: Into Eternity – Spiralling Into Depression
/V
Kommentarer
Postat av: G,
Nån fantasie? NÅN Fantasie? Det, min bäste herre, var THE fantasie!
Postat av: G,
Den kommentaren åsido så tackar jag hemskt mycket! :D Och Anja var GRYMMMMMMMMMMM
