terminator on the cliff by the sea
2010-02-07 @ 14:44:35
Igår kan man väl säga att jag gjorde att gigantiskt genrehopp. Först ut blev det ju animefimen Ponyo, och sedan Terminator. Och båda filmerna var överlag makalösa. Que wall of text:
Jag har svårt för att sätta mig ner och se japanska filmer. Fråga mig inte varför, för jag har ingen som helst aning. Ponyo är ännu en film av Hayao Miyazaki som gjort sitt namn känt med filmer såsom Spirited Away och Det Levande Slottet. Detta är då hans tolkning av HC Andersens saga Den Lilla Sjöjungfrun. I en bubbla mitt i havet lever Fujimoto, som styr och har sig i havet. En guldfisk bestämmer sig för att lämna bubblan och se vad som finns utanför. Hon hittas av en liten pojke vid namn Sosuke. Detta lägger grunden för en helt makalöst rolig och otroligt gullig film. När Ponyo far omkring som ett litet jehu och övertaggar allt, är det svårt att inte le. Musiken i en film är till stor anledning till om filmen bär eller brister. Men utan att försaka Ponyos barnsliga natur, skapar Joe Hishiashi ett storslaget soundtrack. Men trots det är den definitivt mycket barnvänligare än hans prisbelönta Spirited Away. 8/10
Terminator är som sagt, en helt annan femma. Men oj, oj, oj så bra den var. Arnold Schwarzenegger spelar titelmaskinen som är skickad från framtiden för att eliminera den högst ovetande Sarah Connor, och den passar honom som de fingerlösa handskar han bär. Linda Hamilton gör i min mening en väldigt bra rollprestation som Sarah, som tydligen är en av de viktigaste personerna i människornas historia. Hon är därför inte ensam. Kyle Reese skickades från framtiden av motståndsrörelsen för att skydda henne. Spänningen är högst påtaglig under större delen av filmen. Detta var förmodligen något som James Cameron hade planerat (och planerat bra), men slutet var en av de mest nervpirrande sluten i historien. Något som också gör filmen bra, är att det faktiskt finns en vettig anledning till att han aldrig dör, till skillnad från filmer såsom Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren och dess uppföljare. Enda minuset jag kan dela ut är till musiken. Medan den rytmiska identitet som Brad Fiedel skapade för Schwarzenegger är väldigt minnesvärd, måste jag påstå att det faktum att musiken skrevs under 80-talet är väldigt märkbar och känns lite malplacerad med alla sina syntmelodier. Men hursom. Det finns en anledning till att filmen har 100% på Rotten Tomatoes och 84 på Metacritic. 9/10.
Sådär. Hoppas ni tog er igenom mina entusiastiska recensioner :D.
Låttipset är då Devin Townsend Project – Numbered!
/V
Jag har svårt för att sätta mig ner och se japanska filmer. Fråga mig inte varför, för jag har ingen som helst aning. Ponyo är ännu en film av Hayao Miyazaki som gjort sitt namn känt med filmer såsom Spirited Away och Det Levande Slottet. Detta är då hans tolkning av HC Andersens saga Den Lilla Sjöjungfrun. I en bubbla mitt i havet lever Fujimoto, som styr och har sig i havet. En guldfisk bestämmer sig för att lämna bubblan och se vad som finns utanför. Hon hittas av en liten pojke vid namn Sosuke. Detta lägger grunden för en helt makalöst rolig och otroligt gullig film. När Ponyo far omkring som ett litet jehu och övertaggar allt, är det svårt att inte le. Musiken i en film är till stor anledning till om filmen bär eller brister. Men utan att försaka Ponyos barnsliga natur, skapar Joe Hishiashi ett storslaget soundtrack. Men trots det är den definitivt mycket barnvänligare än hans prisbelönta Spirited Away. 8/10
Terminator är som sagt, en helt annan femma. Men oj, oj, oj så bra den var. Arnold Schwarzenegger spelar titelmaskinen som är skickad från framtiden för att eliminera den högst ovetande Sarah Connor, och den passar honom som de fingerlösa handskar han bär. Linda Hamilton gör i min mening en väldigt bra rollprestation som Sarah, som tydligen är en av de viktigaste personerna i människornas historia. Hon är därför inte ensam. Kyle Reese skickades från framtiden av motståndsrörelsen för att skydda henne. Spänningen är högst påtaglig under större delen av filmen. Detta var förmodligen något som James Cameron hade planerat (och planerat bra), men slutet var en av de mest nervpirrande sluten i historien. Något som också gör filmen bra, är att det faktiskt finns en vettig anledning till att han aldrig dör, till skillnad från filmer såsom Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren och dess uppföljare. Enda minuset jag kan dela ut är till musiken. Medan den rytmiska identitet som Brad Fiedel skapade för Schwarzenegger är väldigt minnesvärd, måste jag påstå att det faktum att musiken skrevs under 80-talet är väldigt märkbar och känns lite malplacerad med alla sina syntmelodier. Men hursom. Det finns en anledning till att filmen har 100% på Rotten Tomatoes och 84 på Metacritic. 9/10.
Sådär. Hoppas ni tog er igenom mina entusiastiska recensioner :D.
Låttipset är då Devin Townsend Project – Numbered!
/V
Kommentarer
Postat av: carro
vill se ponyo!!!!!
Postat av: Killen med Koll
Ponyo är bättre än Spirited Away, för SA är jobbigt bra. Blir bara avundsjuk.
Postat av: G.
Ponyo var typ det finaste jag sett! Plus att Ponyos mamma (som hette typ Granmamare enligt Wiki) hade helt sjukt snyggt hår.
