the puny human

Så då har man börjat med skräck på svenska/engelska lektionerna. Tror faktiskt att det här kan blir rätt kul. Efter några om och men blev det att arbeta om vampyrer med Elina. Det stod mellan den och "Gotiska slott, väna jungfrur, och elaka grevar" men ordet grupparbete blir lite motsägelsefullt när man är bara en är så, ja. Men jag ska skriva upp att jag vill läsa "Dorian Gray's Portrait" av Oscar Wilde. Verkar råbra och man kan kanske till och med lite inspirerad till nåt manus eller två (holy shitpomfritt, tänka sig det blev man just nu!)

Har nu suttit ett litet (notera: litet) tag och försökt leta reda på andra intressanta vampyrböcker att läsa än "Bram Stoker's Dracula." Var inne på Wikipedia och gillar att Twilight klassas som barnböcker. Den enda jag hittar sådär direkt är "The Strain", en bok skriven av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Klart som fan att den inte finns att låna på biblioteket. Tips uppskattas och tas gärna emot!

Sen var det ju filmfronten då förstås. Själv är man ju inte så himla bevandrad i dessa skogar (hehe, get it?) och har endast sett de två första Twilight-filmerna (fast ska de klassas som äkta vampyr-filmer?) och Van Helsing, en film som inte riktigt är världens bästa men som jag älskar pga nostalgi och ett förbannat bra underhållningsvärde. Petter lär väl tipsa om Nosferatu så det är väl lika bra jag skriver upp den nu. Än en gång är uppskattar jag tips!

Underbaraste musiken! En av de bättre "Opeth-ripoffs" du kan hitta på marknaden. Ganska okända är de också. Fast det kan ju bero på att de spelar i en ganska "okänd" genre, dök upp för typ 6-7 år sen och kommer från Polen om jag inte tar helt fel. Namnet kommer sig av en karaktär från serien "The Witcher" (polsk den också.) Det betyder just vit varg. (Länk i bild om ni inte förstått det vid det här laget.)

Nej nu ska jag fortsätta lyssna och kanske hjälpa Elina med sitt tal :P.

/V

Gjorde en liten utmaning på last.fm idag. Man skulle sätta sin iPod (eller Mp3) på blanding och ta de 25 första låtarna (såvida de inte är instrumentala, blir lite problematiskt då.) Sen gör du så att du tar den första textraden från den första låten, den andra textraden från den andra låten und zu weiter und sofort. Om en låt inte har nog med rader, till exempel du ska rad 22, men låten i fråga har 15, börja då räkna från första raden som rad 15, och ta den sjunde raden (alltså nummer 22.)

Försökte dela upp texten så vettigt som möjligt. Se om ni kan lista ut en eller två av låtarna. Åtminstone Carro borde lista ut någon av dem ;).

Det här är typ ett av det bästa bilspelen någonsin skapat. Även om "Racedriver: Grid" egentligen är awesome så kan realistiska spel kan gå och ta sig någonstans. Blir så arg på dem. Tacka vet jag spel som har arkadkänsla. Det är boost som gör bilspelen. Samt den där lite överdrivna hållbarheten som bilarna har. Det som är så bra med det här spelet är också att om du krockar så blir det en jävla smäll, men du startar bara om lite längre bak och en på utsidan skadad bil. På insidan är det inget fel. Inget jävla "ditt högra däck är punkterat" eller "din motor har tagit lite stryk nu." Du tål ett visst antal rejäla smällar, och när du är körd så är du körd och inget snack om saken (det här händer ju förstås bara under det absolut perfekta spelläget Road Rage där du ska ramma så många bilar som möjligt tills din bil int klarar om, och inte under det vanliga Race-läget.) Sen är ju Crash-läget inget att förglömma. Du får ett område framför dig där du helt enkelt ska skapa så mycket oreda som möjligt. Beroende på vilken skada du åsamkat får du olika poäng. Inte lika fartfyllt och underhållande som tidigare nämnda, men det har ändock sin charm.

Ett lika fulländat spel som tidigarenämnda, om än bättre. Förutom en genomgående tilltalande körkänsla (ganska arkadisk) och ett nertonat (från NFS: Underground 2) läge för att skräddarsy utseendet på din bil, är den tveklöst roligaste delen av spelet: Polisjakterna. Å gud vad jag minns dem. Att dra iväg i en BMW M3 GTR eller en Lamborghini Murciélago för att sedan få en konstant ökande bunt polisbilar bakom sig är det få tillfällen som slår. Mot slutet kunde du ha strax över 15-20 bilar efter dig, samt spikmattor och vägspärrar utplacerade lite varstans. Kan väl säga att det sög ganska hårt när man hade Porsche-polisbilar och SUV:s efter sig och i stundens hetta råkar köra över dessa gudsförgätna påhitt. Paniken spreds genom kroppen när däcken small. Desperat försökte man krama ur det sista av handkontrollen i ett sista försök att undkomma lagens långa, snabba och förjävliga arm. Som tur var så var man ändå inte helt chanslös. Så kallade "Speedbreakers" finns lite var stans runt omkring den fiktiva staden. Det kan vara ett vattentorn, en bensinstation eller whatnot. Poängen är att när du väl kör in igenom dessa så ryker förhoppningsvis ett par polisbilar eller två. Du förstås klarar dig helskinnad genom den lilla fadäsen. Och för att du ska ha någon chans att försvinna så finns det självklart så kallade "Hideouts." Ett litet avskilt utrymme någonstans där du kryper in när polisen inte ser dig. Vänta ett tag, och du är ganska safe. Såvida du inte ställt till med en jävla röra, för då känner de lätt igen dig. Själv minns jag min absolut bästa polisjakt någonsin. Den varade i 24 min. Så förbannat episkt det blev på slutet när jag hade polishelikoptrar, SUV:s, Porsche-polisbilar efter mig samt spikmattor och vägspärrar framför mig. Allt detta med en Lamborghini Murciélago. Till slut höll det inte längre, så jag var tvungen att gömma mig. Snacka om att andas ut efteråt.

Har inte spelat Mario Kart (förutom en match mot Elina på Petters två DS, som jag FYI vann) så därför hamnar inte nåt av de spelen på listan. Sorry folks.

Dagens låttips: In Mourning - The Smoke & In Mourning - The Final Solution (Entering the Black Lodge) (två av de bättre spåren på deras senaste, "Monolith" som jag skaffade igår.

Bara en liten påminnelse; jag har just nu ingen spellista whatsoever att recensera. Om ni redan har skickat in en spellista, tipsa gärna vänner och bekanta! Om ni inte har gjort det själva än, så är det hög tid att ni gör det nu. För mer information, läs det här. Och om ni skulle ha glömt eller är intresserade av de tidigare spellistorna, klicka då här

/V

Har nyss ätit en hel pizza från Älvans efter att ha cyklat cirkum 2 mil. Kom hem, duschade, klädde på sig och så en helt wonderous pizza. Så varför cyklade jag 2 mil? Sent igår natt bestämde jag mig för att det var en bra idé att fara på skivmässan som var på Nolia idag tillsammans med min kära moster Ida. Jag lyckades hitta tre skivor där:

• Dark Tranquility - Damage Done [Re-Issue] - 129 kr
• In Flames - Colony - 40 kr
• Porcupine Tree - Deadwing - 150 kr

Kan väl säga att det var först mot slutet som man började hitta saker som var värda att införskaffa. Ida hittade inte något, så vi bestämde oss för att dra till ack så underbara MediaMarkt. Och då är det ju förstås typiskt att av alla dagar av hela året så kommer Erik Grönwall dit för att sjunga och signera just idag. Som tur var kom vi försent till hans framträdande, men inte försent för att stöta på ett mindre kaos vid multimedia-avdelningen. Avspärrningar och vakter och dirigeringar hit och dit vet du. Stötte också på Sveedmeister och hennes syster. Efter många om och men bestämde jag mig för att köpa:

• In Mourning - Monolith - 149 kr

Det stod mellan den här skivan och soundtracket till Alice i Underlandet samt "Tool - Lateralus." Ida lyckades också bestämma sig för två skivor. Dessa var "Green Day - 21st Century Breakdown" och "Salem Al Fakir - Ignore This" för någon okänd prissumma var. Så det här kändes ju som en ganska värd dag.

The Animals - Bring It Home To Me
Introt med piano är himla snyggt. Är lite mer osäker på resten av låten. Det är något med dess groove i allmänhet som jag inte riktigt diggar. Sen kan ju sångaren sjunga, men inte en helt klockren favorit om man säger så

Various Artists (Tribute to Pink Floyd) - Shine On You Crazy Diamond
Har mestadels hört om det här introt för att Octavarium ska ha tagit mycket inspiration ifrån det. Jag kan väl säga så pass att det inte är helt svårt att förstå var dessa tankar kommer ifrån. Allting är så väldigt otroligt behagligt att lyssna på. Keyboarden lägger liksom en matta i bakgrunden ovanpå vilken gitarrer spelar olika melodier som panorerar från öra till öra. Och här vid 3:40 kom trummor in också. Behaglig förändring, men det är något med hur det låter som jag inte riktigt tycker om. Alltså inte vad som spelas då, utan hur trummorna faktiskt låter. Nu är ackordmattan inte lika tung, och för det mesta är det bas och keyboard som lirar på. Gitarrerna tar scenen då och då. Ojsan här kom det faktiskt sång. Och en kvinna var det visst också. Tror inte riktigt att det är så det är i originalversionen, men bra låter det i alla fall och ett välkommet inslag i den snart överväldigande ackordmattan. Snyggt låter det i alla fall. Men himmel und pfankuchen! Nu kom det ju en saxofon (?) och ska ha sig och dra nåt himla solo, och jag tackar gudarna att det inte är något himla wankery-solo (får dåliga minnen; Gucha, nej vet du vad)

U2 - Love Rescue Me
Snyggt intro med munspel och clean gitarr. Bono har nog en av rockvärldens snyggaste röster. Notera, rockvärlden. Känns som om man känner igen ackordföljen här alltså. Nu kom det någon del med brass. Undrar om det var en refrängen of sorts. Jo, nu kom den igen. Så förmodligen är den det. Och den ger mig inte några bra vibbar. Låten överhuvudtaget ger mig gospel/soul/be-till-Jesus vibbar. Refrängen spär bara på den känslan något otroligt. Gillar att slutet i princip tonar bort. Fast det hade vart lite snyggare om allas vår irländske världsvän inte ställt sig vid micken en sista gång.

Counting Crows - Round Here
Gitarrmelodin är snygg, men jag känner instinktivt något om att den här låten inte kommer att hålla. Det tog ett tag för den, men nu hände det faktiskt något nytt i låten också. Men refräng, vers, what's the difference? Fast nu kom det nu en nu typ av vers här. Funky var den, men så byter de ut den till den man hörde innan. Sångaren har också en helt ok röst men som jag sa tidigare så håller inte det här. Det mesta låter för lika genom hela låten. Och det folks, blir man lite less på.

Damien Rice - 9 Crimes
Oj, oj, oj, vad jag känner igen den här ackordföljden. Men hallå, är inte Damien Rice en snubbe? Har alltid trott det. Jag menar, är inte Damien ett killnamn? Ah, där kom en snubberöst. Det måste ju vara Damien då. Hans röst är lite på gränsen till att låta så där irriterande och desperat, men han håller undan tack och lov Snygg och lite smått melankolisk är ord som lätt kan beskriva den här låten. Snygg, men jag skulle inte lyssna på den igen.

/V

Ganska kortfattat kan man säga att jag generellt tyckte bättre om den här spellistan än Petters. Samt så har mitt tycke för Winnerbäck ökat bara sådär lite grann.

De fem bästa - silkespojken

The Wombats - Moving To New York
Känner att jag gillade introt. Sångaren ligger såhär på gränsen till att jag kan tycka om hans röst. Bryggan mellan refrängen och versen är kort, men jag gillar den. Refrängen har bra fart, men jag tycker inte riktigt om stuket på den. Funky att ha med keyboard på slutet. Generellt är låten faktiskt ganska bra. Inte något jag skulle kunna ha på min iPod, men det funkar att lyssna på lite lätt i bakgrunden.

Lars Winnerbäck - Fria Vägar Ut
Känner nästan direkt att jag älskar det här introt. Och sen så börjar han sjunga. Jag menar, det funkar, men jag är inte riktigt ett stort fan av hans sångstil. Åh, vad fina stämmor det blev när kvinnan kom in och började sjunga. Den här låten är tveklöst otroligt snyggt gjord. Gitarren i bakgrunden påminner mig vagt om "Bang Bang (My Baby Shot Me Down)" av Nancy Sinatra. Och så kommer den här kvinnostämman igen, oj så snygg den är och jag älskar den. Fast jag börjar osökt att tänka på punk och liknande stilar när han börjar sjunga lite kraftigare om man säger så. Lite så där smått orent. Men bara lite.

Veto - You Are A Knife
Nalta märkligt intro. Gillar keyboarden, är lite tveksam på sångaren (som ändå kan sjunga) och diggar inte trummorna. Det är något med speciellt baskaggen och virveltrummorna som låter digitalt, och som tidigare läsare kanske har lärt sig är det inte något jag är ett så himla stort fan av. Smågillar keyboarden som kommer in någonstans vid 1:30.  Snygga och funky gitarrer vid 2:50 är snygga och funky.

Regina Spektor - Aprés Moi
Den här låten har jag faktiskt hört tidigare, courtesy of Gustaf. Av vad jag hört av Spektor tidigare så är hennes låtar inte de lättaste att ta till sig. Pianospelet är genomgående väldigt snyggt. Hennes något unika stämma passar bra, men har lite svårt för den när hon sjunger som hon gör nu. Lite så där stilistiskt som kan göra en smått knäpp. Lite märkligt tillägg med alla dessa "oh!" eller "ah!". Nästan lite oväntat orkestertillägg på slutet, med domedagsklocka och allt. Som sedan byter över till trummor med bra reverb.

Patrick Wolf - Augustine
Nej. Någonting i början av låten sa åt mig att jag inte kommer tycka om den här låten. Hans röst är inte precis någon favorit. Snyggt komponerad är den (inte som "Fria Vägar Ut" dock), men jag älskar pianot of course. Sen blev det ett snyggt break mot 2:40 med bara kontrabas (?), trummor och sång. Som med många låtar så är det än en gång sångaren som förstör låten. Eller ja förstör, den funkar. Men jag gillar den inte. Något märkligt slut, måste tilläggas (verkar som om den ska leda in i någon annan låt.)

/V

Så. Solen lyser. Då ska man väl ut och gå/cykla/ta sig fram på någon vänster. Känns lite smådrygt att slacka framför datorn hela tiden. Ska ta med mobilen och förhoppningsvis fota ett eller två.

Såg "Batman: Mask of The Phantasm" imorse. Gud vad jag blev nostalgisk! Fast det var på engelska och inte den svenska som är så van vid och älskar :P. Måste skaffa den på DVD någon gång, om jag får tag på den.

Fick ett MMS på estetisk verksamhets-lektionen idag. Bilden var på ett antagningsformulär till Umeå Kommuns sommarjobb. Jag läste dock fel, trodde att det kom i från kyrkogården och blev helt extatisk. Tills jag kom hem och läste igenom papprena. Lite intressant att jag kommer att få 42,40 i timmen då Terje använde 40 kr som skräckexempel på samhälls idag. På tre veckor blir det lite över 4000 kr. Bättre än inget men... GAAAH!

/V

Tony Jay, Tom Hulce, Chorus - Heaven's Light / Hellfire
Tom Hulce har en väldigt fin röst, och det här är utan tvekan en av de finaste låtarna till en film. Även om jag har lite svårt för glockenspiel and what not när det används som det görs nu. Oh, sweet bombast! Jag gillar den hör körframförda psalmen, den funkar jättebra som en övergång till Hellfire. Börjar väldigt fint och lungt. Inte föränn 2:40 börjar man misstänka att något är väldigt off. Tremolostråk i refrängen! Tror fan att jag älskar det! Texten i den här låten är väldigt vass, lysande val av ord. Bakgrundsmusiken under dialogen är så snygg. Refrängen kommer och tillbaka och så kommer en uppbyggnad som leder till förmodligen ett av de snyggaste avsluten på en musikallåt någonsin

Lady Gaga - Poker Face
Åh. Jag har en svag punkt för den här låten. Inte för att jag skulle kunna sitta och lyssna på den ett flertal gånger på rad. Men alltså, verserna! De är förmodligen den större anledningen till att jag kan lyssna på den här låten. Hennes sång känns så jävla groovy och badass. Nu blev det något konstig panorama påhitt i lurarna. Inte lika stort fan av det kan man väl säga. Refrängen är ju heller inte dess svagaste punkt, men om du bara tar refrängen så är den inte den helt bästa i världen. Du måste liksom ha allt det andra för att det ska funka. Cleant slut.

John Williams - Buckbeak's Flight
Himla märkligt intro måste jag säga, inte det mest väntade. Låten blir inte riktigt det snyggaste som finns på jorden förän 27 sekunder in. Då är det högklassig John Williams som gäller. Och det som är så himla snyggt är att det inte påminner mig om särskilt mycket heller. Den mannen har förmåga att skapa musik som ingen annan.

James Horner - An Ocean of Memories
Soundtracket till Titanic är utan tvekan fint. Jag diggar dock inte riktigt hans ytterst tveksamma val av digital kör. Sissel Kyrkebo är däremot the shit när det gäller lite otherwordly melodier ovanpå majestätisk orkestermusik. Det är mycket musik som jag inte kommer ihåg så väl faktiskt. Men när temat återkommer vid 3:10 är det svårt att inte känna igen sig. 4:00 = 4 note danger motif, något som Horner först och främst skapade för filmen Willow och sedan har återanvänt å det grövsta. Jag inser nu dock att jag inte är James Horners största fan egentligen. Spåret är egentligen helt lysande, men något känns som att det inte riktigt klickar med mig. Om det är harpan, eller hans användande av kören, brasset eller stråket vet jag faktiskt inte. Vad som är intressant med det här spåret är jag inte kan koppla någon scen till den. Är fundersam på om det är någon slags svit.

Jackson 5 - Blame It On The Boogie
Groovy låt som fan. Awesome basgång i början och stämföringen i refrängen är nalta snygg. Fast jag har lite svårt för hur MJ sjunger i den här låten. Särskilt hans "Ah!" som han verkar vilja flika in efter varje textrad. Diggar det där breaket mot slutet. Men det är ändock ingen favorit i hörlurarna, men på en fest skulle jag förmodligen "shake that lurviga."

/V

Bläddrade igenom Meshuggahs katalog när jag hittade den gamla godingen Ritual från EP:n None från 1994. Old school Meshuggah låter ganska annorlunda mot ifrån hur de låter nu. Den stora skillnaden är att i och med Nothing från 2004 så skaffade de 8-strängade gitarrer och var därför tvunga att försöka undvika powerackord (som de själva sa "it'll just sound like mush".) Men de är ju fortfarande awesome. Gitarrintrot på clean gitarr i 7/4 är så jävla snyggt. Låten är högst unik i och med att det var och är hittils den enda gången som sångaren försökt sig på ren sång. Han är väl inte den absolut bästa. En överledande ton från gitarren skaver lite grann mot hans lite tveksamma sång. Det räcker iofs bara i 2 sekunder ungefär och sen är det över. Innehåller också deras tveklöst bästa gitarrsolo någonsin.

Nu bytte den över till Gods of Rapture. Den är ju awesome den också. Gör dig själv en tjänst lyssna på hela EP:n. Särskilt om du är taggad på polyrytmisk, jazzinfluerad och old school Metallica-luktande thrash metal. Kan lätt säga att jag hellre lyssnar på den här i sin helhet istället för vilken Metallica platta som helst. Som oftast då förstås. Men åsikter varierar ju. Jag har ju ett litet jojo-förhållande till Metallica.

Något säger mig att han endast valde de här låtarna för att jävlas med mig :). För han har bättre musiksmak än så här.

Rr@Nd0mP1ay1i>zt MAde Baii JO0ompaA T0P5 - Joompa

Chad VanGaalen - TMNT Mask
Den här låten var väl lite märklig. Ganska techno-esque sound. Eller ja, snarare väldigt mycket techno-sound. Lite lustigt inslag av något som låter som ett ljudchip från en gammal spelkonsol. Kan väl inte säga att det här var en större favorit. Sångaren känns allt för mesig för min smak, och musikstilen är lite för off för mig att lyssna på.

Gorillaz - 19-2000 (Soulchild Remix)
Halvfunkigt intro till låten, det gillas. Men hörrudu, den här texten känner man ju igen! Det här måste vara samma som någon annan låt fast en remix av den. Grejen med Gorillaz är att om de skulle skippa de flesta oddball-techno influenser så skulle de vara ganska sköna att lyssna på. Och vad är det för typ som sjunger i refrängen? Är fundersam på om det är en brud eller en väldigt ung dude. Och snälla kan man kanske skippa falsetten under refrängen as well

Louis Armstrong - Jeepers Creepers
Svårt att inte tycka om att lyssna på Armstrong. Hans röst är lite speciell är att medge. Jag får lite nostalgi-känslor av den här låten. Inte för att jag har hört den tidigare, utan snarare för att allt snazzy-jazz ala blås och kontrabas påminner mig om gamla Disney kortfilmer.

Pokémon - Song of Jigglypuff
Vad fan är det här? Jag har bara lite sådär svårt för låtar som ska vara så där fina och allt sånt. Den här låten ger mig bara heebie-jeebies! Allt ifrån den röst som jag antar är Jigglypuffs, de båda sångarna, texten, instrumentering und zu weiter und sofort. Typiskt inslag med akustisk gitarr. Och the worst thing on this planet. Elektroniska trummor. Jag HATAR sånt. I vissa låtar kan de låta riktiga, men när de låter som de här gör är det bara horribelt!

Secret Chiefs 3 - Safina
Den här låten måste jag säga har ett lite speciellt sound. Något märkligt inslag av techno-aktiga saker rör sig hela tiden i bakgrunden. Ett funky gitarriff gör det samma under större delen av början. Brasset är också väldigt välkommet. Jag är inte lika säker på solostråket som dök upp här för en stund sen. Inte heller lika stort fan av att de här små electro/techno/dance/trance/whatever-tendenserna tar allt större plats i låten. Nu tonar den ju ut. Kan tänkas att den slutar här? Förmodligen gör den väl inte det. Såna här pauser kan bara betyda att det snart ska poppa upp något litet finurligt påhitt i hörlurarna en sista gång. Eller så kanske de bara d... OCH DÄR KOM DET! Någon sorts melodisk halvdov gitarrslinga med mystiska keyboard ackord i bakgrunden. Nej, nu gick det fort för gitarristen. Måste säga att det här slutet var ganska snyggt faktiskt. Lite märkligt om något, men vad är inte att vänta sig. Men VAD FAN, nu typ, exploderade mina hörlurar.

/V

Satt här och tänkte på musikutmaningen. För er som kan vara lite fundersamma på min musiksmak kan klicka er in på: http://www.lastfm.se/user/thedreamforce

Om ni har en egen, skicka gärna en vänförfrågan eller skriv ert användarnamn här i kommentarsboxen nedanför. Och för er som inte vet vad det hela handlar om, så är last.fm en hemsida som "skrobblar" din musik. Alltså, du laddar ner en plugin och så efter att du har lyssnat på halva låten så är den sparad i din lyssningshistorik. Det här fungerar (såvitt jag vet) hittils med iTunes, Windows Media Player, foobar2000 och Winamp. Helt underbar sida faktiskt.

/V

Då ringde man ju kyrkogården och får reda på att även fast man sökte i oktober och jobbade förra året så blir det ändå inte något sommarjobb på Norran i år. Och det suger. AS. HÅRT. Anledningen till varför uppfattade jag inte riktigt, massa ljud i bakgrunden, men nånting med "en helt ny klunga" eller nåt liknande var det i alla fall. Förbannat jävla konstigt tycker jag. Har i och för sig förhoppningsvis något kommunjobb. Vet inte hur mycket jag kommer att tjäna, men det kommer förmodligen inte att resultera i de strax över 8.000 kr som jag skulle fått på kyrkogården.

Jag vet inte hur, när eller varför, men YouTube har äntligen fixat bort Warner Music Group och många av mina filmer är nu obannade igen! Hittade bland annat ett videoklipp som jag minns att jag var ganska stolt över. En request jag fick att göra en film med Reject Yourself av Killswitch Engage till Assassin's Creed.

Belle and Sebastian - Piazza, New York Catcher
Kan inte riktigt säga att den här låten är en stor favorit. Mycket låter väldigt likadant genom hela alltet Men den är väldigt mysig, om inte annat, och funkar väldigt bra som musik man inte behöver fokusera så himla mycket på.

Tigersuit - Raein
Rent instrumentalt är den här låten väldigt bra. Men jag har lite svårt för screamosångaren. Förmodligen vad de flesta tycker om min musiksmak, men det låter till större delen som om någon bara står och häver ur sig panikartade vrål på måfå (kanske i takt till musiken då också.)

I Wrote Haikus About Cannibalism In Your Yearbook - 2
Det här är väl om möjligt ännu värre. Nästan så att man frågar sig om det finns någon vettig text till den här "låten."

Carla Bruni - Quelqu'un Ma Dit
Ett, safe to say, ganska skönt avbrott från de två tidigare låtarna. Även om jag inte fattar ett jota av vad hon sjunger om (hundbajs, kärlek eller grodlår?) så är den här likt Piazza en väldigt mysig låt. Lite större variation i jämförelse med den blev också uppskattat.

Suis La Lune - Utter Silence Is Fragile
Kan alla som har med röster i de här låtarna bara hålla käften? För än en gång så är det ur ett instrumentalt perspektiv helt ok musik. Men jag se inte riktigt poängen med det här. Screamo är helt enkelt inte en genre som jag tycker om. Som en liten sidopunkt kan jag väl påstå att mitt första möte med screamon kom ifrån en musiklektion i 9:an, där Elin spelade Schitzo av Brokencyde. Värsta skiten jag någonsin hört, och som musikläraren Markus sa "Sjunger de nåt annat än suck on my dick? Sjunga i det här fallet är ett väldigt vitt begrepp.

/V

Bloc Party - Signs
Har verkligen inte något den här låten. Jag måste säga att jag verkligen gillar introt. Inte lika stort fan av de techno-liknande delarna av låtarna t.ex fade-in på basen blir lite enerverande efter ett tag och så är det något keyboard-aktigt ljud som ligger ganska konstant i bakgrunden (och då menar jag inte det som öppnar och avslutar låten)

White Lies - Death
Men ojsan, den här ackordföljden känner man ju inte igen! Måste säga att det blev väldigt snyggt när gitarren kom in. Och jag kan inte säga att instrumenten är osnyggt lagda. Men precis som i Bloc Party låten så har jag lite svårt för sångaren.

Delphic - Clarion Call
Dude. Den här låten är inte okej. Det förbannade klickandet i hörlurarna gör mig så otroligt enerverad. Efter att jag har lyssnat på låtarna i de spellistor som jag fått skickade till mig kan jag lätt påstå är det här är by far den sämsta låten.

Enter Shikari - Sorry You're Not a Winner
Alltså. Enter Shikari. Skulle inte kunna lyssna på den här låten igenom hörlurar igen. Möjligen som odefinierbar bakgrundsmusik. Jag gillar verkligen inte techno-påhitten i låtarna. Metal-delarna då? De duger. Men vad fan är det här för slut? Låter som om nån jävla unge bara sitter och hamrar samma tre ackord. Gud vad irriterande.

Editors - The Weight of The World - Live At BBC Electric Proms
Jag måste faktiskt säga att den här låten var helt okej. Eller ja, den här liveversionen i alla fall, då jag inte riktigt kan vara säker på hur studioversionen låter. Väldigt snyggt bakgrundsstråk, och tremologitarren i bakgrunden lät ganska bra.

Kent - Vals För Satan (Din Vän Pessimisten)
När låten börjar känns det som om att jag borde dragit en speciell linje vid 5 låtar just för Kristoffer. Jag börjar bli nalta less på allt technomongopåhitt som alla låtar envisas med att ha med. När Kent dock äntligen bestämmer sig för att bete sig som ett någorlunda rock band låter det ju bra. Varför måste de envisas med att inte vara det? Minuspoäng för att den inte går i tretakt (valser gör det.) Har kommit fram till att det mesta av Kent är bara bra för en sak. Kent i duschen.

White Lies - A Place To Hide
Så dyker White Lies upp igen. Om det här, och Bloc Party är indie rock, har jag officiellt med goda grunder bestämt mig för att jag inte gillar den genren. Förjävla snyggt slut dock. Det ska de ha kudos för.

Passion Pit - Live To Tell the Tale
Försöker faktiskt att tycka om den här låten. Sitter och gungar huvet och stampar foten i takt till musiken. Men det funkar inte riktigt, även om låten är lite så där speciell. Och jag tycker mig höra honom sjunga falskt vid någon del. Eller så är det någon gräslig blue note. Inte säker, men det låter i alla fall inte snyggt.

Bloc Party - The Prayer
Lite intressant med den hummande manskören. Refrängen funkar, men det är ju förstås massa digitalt stoff som jag inte riktigt diggar. Riktigt rejäla kudos ska till trummisen som imponerar på mig i alla fall med att spela så fort på hi-haten så länge. Samt ett fräsigt gitarrsolo måste jag ändå säga. Särskilt början av det. Påminner mig lite grann om Helicopter, om jag inte tar helt fel.

Gorillaz - On Melancholy Hill
OMG! Sista låten! Så löd mina tankar när den här låten dök upp. Fast den här låten är inte helt värdelös. Versen är väldigt, otroligt trevlig att lyssna på. I alla fall första, där den var mer "stripped" så att säga, alltså färre instrument. Annars är det här en helt ok låt att lyssna på. Best of the bunch om man får säga så.

/V

Har tråkigt så jag kollade igenom Midgårdskolans trivselregler för att se om vår klass faktiskt följer någon av dem. De tre sista tror jag vi faktiskt följer (förutom den absolut sista, lite tveksam på den), men jag är lite osäker på de två första:

Den frågan ställde allas vår eminenta Kristoffer idag när han var så vänlig och skickade mig en spellista. Så hur lyder svaret på denna fråga?

Jag tyckte att 5 lät som en bra siffra, även om jag mycket väl vet att det är svårt att plocka ut 5 favoritlåtar (jag har själv prövat att skapa en sån här lista.) Så jag inför en ny liten regel. Jag ökar antalet till 10 låtar. De som redan har skickat i en spellista och inte tyckte att det representerade deras musiksmak bra nog, får gärna skicka in en till lista på fem låtar.

Och än en gång måste jag påpeka, det behöver inte vara en Spotify-spellista. Det kan vara låtar du bara hittar på till exempel YouTube eller liknande.

Sybreed - Revive My Wounds
Tanke A: Är inte sångarens största fan. Tanke B: Lite för mycket techno-keyboard aktigt plottrande (särksilt strax efter introt, om jag inte minns fel.) Fler tankar: Oh dear god, nu kom det robo-vocals. Viktor Svensson ogillar detta. Ogillar faktiskt det mesta med den här låten.

Fear Factory - Self Bias Resistor
Diggar introriffet rätt hårt. När sångaren inte spelar cookie monster låter han hyfsat mycket som James Hetfield (från Metallica, för de som om möjligt inte visste.) Egentligen gillar jag egentligen inte hans "tuffa" röst, men anledningen till att jag kan lyssna och halvt tycka om den här låten är riffen. Riffet vid 2:30 får mig på särskilt starkt headbang-humör.

Korn - Shoots and Ladders
Ooh. Intro som tonar in. Det här kan bli bra. Wtf säckpipa? Inte för att jag inte gillar instrumentet, men det är inte det första man förväntar sig ur en metallåt precis. Sångaren på den här låten är lite melankolisk. Och dude, inte okej att andas i örat på en :). Jag är inte riktigt säker på om jag diggar hans lite tyngre läge. Som iofs inte är särskilt tungt. Mera som en lite mörkare Zack de la Rocha från Rage Against the Machine. Det där som gitarren spelar under verserna börjar gå en lite grann på nerverna efter ett bra tag. Introt ska den få en extrapoäng för dock.

Epica - Kingdom Of Heaven - A New Age Dawns - Prt V
Har faktiskt hört den här låten tidigare. Blev ganska imponerad, men det var ett tag sen så jag minns den inte så väl. Men anledningen till att jag minns den så väl är det är en power metal-låt. Jag har kanske inte uttalat mig på området tidigare, men jag är inte genres största anhängare. Att jag faktiskt tycker hyfsat mycket om den här låten borde ändå säga ganska mycket. Låten öppnas med klassiska instrument och efter en dryg minut äntrar ett väl mottaget death metal-stuk ovanpå det klassiska. Kan väl bara säga att i min mening funkar det ganska bra. Många band arbetar mycket efter "clean vocals och growl"-principen. Epica har tagit det ett steg längre. Mezzosopranens operasång Simone Simons funkar som vitt mot gitarristens Mark Jansens svarta dödsvrål . Lite storytelling i låten funkar också bra. Men bara lite grann.

Gojira - Global Warming
Lite samma stil på huvudriffet som på det från Oroburos från "The Way of All Flesh." Det här är dock mer genomgående och faktiskt väldigt snyggt. Man blir inte trött på det så fort. Rösten är jag lite tveksam till, men den funkar. Vad som däremot inte funkar är texten. Budskapet om den globala uppvärmningen och hur vi missköter vår moder jord är fint i sig, men jag känner inte riktigt att texten är helt klockren. Han växlar mellan ok metaforer till meningar såsom "I don't think we should do this now" och "And I feel alone because everybody's wrong."

/V

The Knife - Heartbeats
Kan säga så mycket att jag diggar introt. Faktiskt det mesta av det instrumentala. Sångerskans röst känns som att den saknar pondus. Lite mer... oompf från hennes stämband så blir låten så mycket bättre. Annars är det faktiskt en väldigt underhållande låt att lyssna på.

Elvis Presley - Suspicious Minds
En klassiker! Så underbart! Det här är en sån där låt som man inte kan undvika att groova till när man lyssnar på den. Men jag är lite osäker om jag verkligen gillar den. Låt oss säga att jag förmodligen inte skulle klara av att lyssna på en hel skiva med liknande låtar.

Hoffmaestro - Highway Man
Nej vet du vad. Det här är inte det sämsta jag hört, men det här är verkligen inte min stil. Jag diggar inte riktigt det snabba och enformiga country stuk som den här låten har. Vid 2:40 ungefär saktar låten ner några km/h och spelar något fruktansvärt snyggt på akustisk gitarr med lite vindeffekter i bakgrunden. Sångarna kunde bara dratt åt pipsvängen mot slutet och bara låtit gitarristen sköta sitt. Grymma kredd ska till basen dock. Fyfan vad lågt han går!

Johnossi - What's the Point
Lustigt det här. I några låtar från tidigare spellistor har verserna tilltalat mig bättre än refrängerna. De känns väldigt straightforward och viker liksom inte från det normala. Lite "Music-by-Numbers" tycker jag.

System Of A Down - Aerials
Dude! Får lite gåshud när jag hör den cleana gitarren, även om den distade gör lika bra jobb under refrängerna. Serj Tankian har en fantastisk röst, och uppvisar både hans lägre och högre register. Inkluderingen av stråk kändes inte helt klockren i början, men de smälter väldigt bra in i låten och ger den en extra nypa finkänslighet som metal vanligtvis inte kan ge.

Hur det står till med Nils och matten är jag inte riktigt säker på, men jag vill minnas att jag sa 5. Det var 7 i nilsiboys spellista. Så därför har jag bara skrivit något om de 5 första låtarna i spellistan. Som en del av musikutmaningen.

share – nilsi @ midgardspojkar.blogg.se

Katatonia - Teargas
Jag kände direkt när jag satte igång låten att det här är något som jag skulle kunna tycka om. Katatonia är också ett sånt där band som jag har menat att lyssna på, men aldrig riktigt tagit mig tiden till det. Refrängen är otroligt bra, men även om den inte satt sig helt och hållet än så har den definitivt förmågan att göra det lite senare

Karnivool - Change
Man kan väl säga att det är lätt att börja spekulera åt vilket håll en ska vända sig när den börjar med en himla massa djungelljud och stoff. Not to worry, även om den yttersta märkligen rytmen ihärdigt ligger kvar äntrar tunga gitarrer scenen, och det blir lite lättare att lyssna på den. Fast jag vet inte riktigt, jag känner inte någon sorts dragning till den här låten. I alla fall inte de sektionerna när flera gitarrer spelar harmonier samtidigt som trummisen smäller på cymbalerna och sångaren står som en galjonsfigur i fören. Ljudväggen blir inte riktigt tilltalande. Men som alla 10 minuters plus låtar har den inte genomgående dålig.

A Perfect Circle - Passive
Det är något väldigt snyggt med Maynard James Keenans röst. Att tänka på huvudbandet Tool är inte särskilt svårt när man hör honom sjunga. Men APC skiljer sig en bra bit från. Passive är en väldigt, väldigt bra låt. En otrolig massa energi finns att hitta i refrängen.

Muse - Uprising
Är det illa när det första jag tänker på när jag hör början på den här låten är "Keeps Getting Better" av Christina Aguilera? I mina ögon, ja det är det. Jag har en lite speciell relation till Muse. Sångaren Bellamy kan verkligen sjunga i falsett, det fattar man. Det är få som kan låta desperata när de sjunger och göra det cleant. När de också lutar mot det tyngre hållet ("Stockholm Syndrome," "Assassin" etc,) det är då jag känner att fan vad Muse är bra. Men jag hittar inte riktigt den där gnistan i den här låten. Jag kan förstå varför folk kan tycka om den.  

Dave Matthews Band - Shake Me Like A Monkey
Det var ett jävla drag i den här låten! Känns som en väldigt party låt. Gillar faktiskt verserna bättre än refrängerna.

Mastodon – Circle of Cysquatch

Mastodon är ett band som kan göra bra låtar, men ibland blir det lite för mycket. Jag är inte ett fullstort fan av ”Circle of Cysquatch” (den personliga favoriten är självklart ”Sleeping Giant” från samma album.) Dess introriff är en ytterst märklig historia även om jag är all for prog. Vändningen mot det lite normalare (allting är relativt dock) klingar lite bättre i mina öron.

Russian Circles – Death Rides a Horse

Här kommer åsikter och dylikt om de tre första spellistorna i min lilla musikutmaning!

Gustafs favoriter - bullshitboy.blogg.se

Christina Aguilera - Candyman
Har noterat genom den här låten att en större anledning till att jag har svårt för just Christina Aguilera är hennes himla "vocal wankery" (jag antar de flesta har hört talas om uttrycket "guitar wankery") Inga riktiga trummor, shame. Snazzy jazz otherwise som hade mått bra av lite större utrymme för instrumenten. Men då hade det ju inte blivit en hit på radio, eller?

Owl City - Fireflies
NEEJ, snälla inte autotune! Eller vad han nu gör med rösten. För det är så himla irriterande. Annars är det en chill och hyfsat mysig låt som jag skulle kunna fungera som milt underhållande bakgrundsmusik.

Mama Cass - Make Your Own Kind of Music
Men ojsan, den här låten har man ju inte hört förr! Jag vet inte riktigt varför, men trots all feelgood känsla som den här låten bara sprudlar, får jag instinktivt känslan av att bara slänga mig på muteknappen. Den känns liksom FÖR feelgood för min smak.

Wolfgang Amadeus Mozart - Symphony No. 40 in G Minor
I det här stycket hör man utan tvekan all förmåga som Mozart faktiskt besatt. Allting är så snyggt lagt på instrumenten. Men det är få stycken som riktigt, riktigt tilltalar mig. Och det här är faktiskt inte ett av dem. Tacka vet jag Lacrymosa.

Alan Menken - Transformation
Ah. Alan Menken. Inte helt oväntat. Förmodligen det bästa spåret i hela den här spellistan. Det här är ren och skär magi through and through. Det enda som jag lite svårt för en den lite mer "jolly"-delen av spåret som börjar 3:40 ungefär. 4:50 räddas spåret igen och håret reser sig på armarna än en gång.

5 - sixdaywar.blogg.se

Conor Oberst - Lenders in the Temple
Texten och keyboarden måste jag säga är höjdpunkterna i den här låten. Spännande avslut också. Annars känns det akustiska gitarrsoundet inte helt obekant.

Radiohead - True Love
Waits (Live in Oslo) Gillar ackordföljden grymt mycket. Särskilt det avslutande ackordet i följden. Men sångarens röst känns inte helt klockren vid alla tillfällen. Känns som att vilar precis på sidan av många toner, men det kanske bara är jag. En mer stabil sångare och jag är på!

The Doors - Light My Fire
Asgroovig låt, men basgången är lite för enformig under jamsessionen för att låten riktigt ska fånga intresset mitt. Känns som att den skulle funka mycket bättre live. Om de nu faktiskt skulle spela. Om Morrison inte hade gått och dött. Om.

Bright Eyes - Don't Know When But a Day Is Gonna Come
Väldigt fin låt det här. Än en gång imponerar texten väldigt mycket och låten utvecklas till en liten orkester med stråk, piano och slagverk strax efter halva låten. Hans röst har väldigt mycket vibrato och jag diggar det inte helt, särskilt inte när det känns som om han drar på extra mycket bara för att. Exempel är vid 5:40.

Radiohead - Fake Plastic Trees
Den här låten känner jag instiktivt att jag kan digga. Än en gång har jag lite svårt för sången, men den är en klar förbättring över den tidigare låten. Jag tror att rösten är liksom skruvarna i IKEA-stolen som borde hålla ihop den. I det här fallet känns det som om jag fått fel. Instrumentalt är den jättefin, särskilt slutet.

Idas fem - statsvetarida.blogg.se

Queen - We Will Rock You
Vad finns det att klaga på i den här låten egentligen? Inget. Med ett lättigenkännelig rytm konstant i bakgrunden, en kraftig pipa och ett lysande solo, kan inget gå fel. Och allt är kort och koncist, så man hinner inte bli trött på Stamp-Stamp-Klapp! Stamp-Stamp-Klapp!

Robbie Williams - Feel (Live at Knebworth)
En av de RW låtar som jag kan säga att jag tycker om. Jag måste säga att verkligen gillar hans röst. Sen att publiken sjunger med på varenda jäkla not gör inte låten mindre episk. Fast slutet kunde ha klarat sig utan en repetition av refrängtexten. Slidegitarren i bakgrunden är ju jäkligt snygg, damn-it!

ABBA - Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)
Det finns en anledning till att palindromgruppen blev så stora som de blev. Jag skulle aldrig kunna finna mig i att finna de på min iPod, men Björn och Benny kunde fanimej skriva hitar! Låten är himla party att jag AIW (as I'm writing) sitter och gungar på kroppen. Och jag älskar instrumentbreak vid 2:50 ungefär. Så jäkla groovy. Go bass!

Kent - Max 500
Kent är ju inte precis det första bandet som tycker upp på mina lyssningslistor. Bandets prettodepprock har ändå en viss charm som skulle kunna locka fram ett skrål eller två på en fest. Men det är fortfarande inte min kopp te.

Porcupine Tree - Lazarus
Svårt att inte tycka om en låt som man själv har tipsat om. En rullande keyboardmelodi som konstant ligger i bakgrunden är så otroligt vacker så det inte är sant. Sen är det ju inget fel på Steven Wilsons röst heller. Refrängtexten är bara så fin. Stämmorna han lägger där och självklart väldigt bra de också.

Ös bara på med spellistorna!

/V

Idag har man käkat gott! Pappa far imorgon (12:50 for those who care), så vi tänkte ta en finmiddag innan han har lämnat landet. Det blev Taj Mahal och jag beställde Halim med kött, en gryta som bestod av antingen lamm, biff eller kyckling i smålinser och färsk ingefära, vitlök och koriander. Detta var medelstarkt enligt deras mått och thank god för att Gustaf talade mig ur Vindalu. Den var klassad som mycket stark enligt deras skala. Medelstarkt dög liksom bra det. Nan-bröd serverades och jag har härmed bestämt att de ska kallas nom-bröd istället. Så sjukt gott det är! Kolhydrater serverades också i form av basmati-ris som var partyfärgat till hälften orange.

Helt stuffed kommer man hem, chillar lite vid datorn, får Hannah och Erik att diska undan röran i köket och spelar Lego Star Wars: The Complete Saga (som för delen är askul när man är två) med storebrorn. Två kapitel in i Episod V blir det glass. GB glass med tre smaker med bär och chokladsås. Såklart man blir fet under påsken! Två portioner och de såg ut som följande:

Så idag bestämde jag mig för att pröva lite nya musikaliska gränser. Den här utmaningen ligger i att mina kära besökare skickar in en lista (eller en Spotify-lista) på 5 av deras favoritlåtar. Jag kommer metodiskt att gå igenom dessa listor och sedan ge något kort ord om vardera lista. Det kommer förmodligen ta 1-2 dagar beroende på mängden kommentarer och när folk skickar in dem.

VIKTIGT:
Jag ökar antalet till 10 låtar. De som redan har skickat i en spellista och inte tyckte att det representerade deras musiksmak bra nog, får gärna skicka in en till lista på fem låtar.

Och än en gång måste jag påpeka, det behöver inte vara en Spotify-spellista. Det kan vara låtar du bara hittar på till exempel YouTube eller liknande.

/V

btw om ni inte har sett det än, så har jag ändrat utseendet lite grann på kommentarsboxen. Skribbla ner era listor här för jag är faktiskt ganska taggad på det här!

Jag har en naggande känsla av att jag bör skriva ett inlägg. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om. Kan väl säga att veckan har haft en bra start i och med pappas ankomst. Faderskapet lämnar oss igen på fredag, så man får väl försöka att använda tiden så bäst det går. Igår kom han vid fyra-tiden ungefär och så blev det gödans middag med pizza från Älvans! Presenter utbyttes då Gustaf fick ett nytt påslakanset (?) och pappa fick en kaffekopp med Homer på samt ett fint litet P som ett nyckelringssmycke.

Efter middagen var det mest att chilla på och försöka fixa vår stationära dator som kraschat för typ femte gången. Nu senast för att Erik gick på "Virus has been detected on your computer. Download [insert generic virusscanscam-name] to search and eliminate any possible threats." Det som känns mest surt att han gick det oldest fucking trick in the book! Men nu efter att vi omformaterat den blir det än en gång upp till mig att fixa drivrutinerna till datorn så att man faktiskt kan använda den också...

Det blev en helkväll framför TV:n med först nya CSI, Boston Tea Party och gamla CSI. Det är nog fanimej en synd att jag inte sett så mycket Boston Tea Party tidigare. Något så fruktansvärt underhållande har jag inte sett på länge. Kan inte beskriva exakt vad som var så roligt. Mestadels för att de var så rappa i käften. Ska bli awesome att kunna se nu när man har sovmorgon på de flesta tisdagar framöver. CSI är ju underhållande på sitt lilla sätt. Det som är intressantast att se är hur serien och karaktärerna har utvecklats allt eftersom tiden har gått.

Så idag var ju huvudattraktionen MediaMarkt. Alla som har varit där vet precis vad jag talar om. Vi kollade till större dels på spel och det blev 3 spel för priset av ett nytt. Alltså, dessa:

Det hade ju vart kul med Just Cause 2 kan jag lugnt säga, fast vi skulle skaffa något som alla kunde uppskatta. Oh well. Jag å andra sidan bröt min regel som jag hade satt vid månadens start att inte köpa några mer skivor än vad jag de jag hade beställt via Megastore. Deras hårdrock-utbud är farligt bra. Det blev då "Pitch Black Progress" av Scar Symmetry. Är ungefär vid slutet av skivan as we speak och har precis läst att mina fina beställda skivor kommer imorgon. Taggar nalta!

Till middag idag blev det chili con carne a la Jamie Oliver. Gott blev det, fast jag är riktigt säker om mina kära småsyskon håller med mig på den punkten.

Men shit pomfritt! Klockan är ju redan över 12. Gud vad weird det här känns. Man tappar dygnsrytmen lite grann under lov. Vilket regerar.

/V

Allt tack för idag går till Carro som jag på 10 minuter hade ett väldigt givande samtal med, där hon lyckades boosta mitt självtroende med råge. Som tack för det lägger jag upp en ny fin instrumental låt som jag hittat. Bara blunda och njut...

I just want to tell those who actually read my blog that the reason as to why some of these later posts have been rather moody, is that my love problems has chosen to appear and mock me. At the moment I'm not really sure if there really is any sense of doing anything else than sleeping, because that is the only time I can take mind off of things. I'll probably pick up from this new low sometime soon, but right now I feel that life has been playing me false all along. Tomorrow I will most likely contemplate as to why I posted this. Because whether my future self will like it or not, suddenly a new part of me has been exposed. Not the happy, stupid, sarcastic and mildly disobediant character that most of you know. This is me being as earnest and heartfelt as I can be. I am writing this message in English because I find it less difficult to find the right words.

So far all of you who care for me, know that I will always care for you. Most likely you know who you are. And to my love, know that I always cherish your presence even though it breaks me afterwards in contemplation. Trust me, if I could change my heart, I would.

/V

En spellista jag skapat på Spotify. Innehåller hittils 7 låtar och ligger på ungefär en halvtimme. För det mesta är det enstaka låtar av band (förutom KSE som har två.) Jag har arbetat lite med arrangemanget av låtarna så att det blir en mer sammanhängande lyssning. För er som inte kan öppna spellistan så är låtarna as follows:

1. Trivium - Pull Harder On the Strings of Your Martyr
2. Killswitch Engage - My Curse
3. Lacuna Coil - Our Truth
4. Evanescence - Bring Me To Life
5. The Human Abstract - Vela, Together We Await the Storm
6. Dope - Nothing For Me Here
7. Darkest Hour - Doomsayer (the Beginning of the End)
8. Killswitch Engage - Reject Yourself

Notera att gilla inte är lika med älskar.

/V

Så efter att ha låtit den ligga på min hårddisk ett bra tag var det väl äntligen dags att beskåda det andra tillskottet i filmversionerna av Stephanie Meyers tveklöst framgångsrika serie Twilight. Och redan tidigt i filmen upptäcker man ett varningens finger; du måste antingen ha läst eller sett den första delen av historien, annars kommer du att ha lite smärre problem med att förstå saker som händer eller refereras till. Så hur är filmen annars då? Tveklöst sämre än föregångaren. Och då ska du hålla i åtanke att den var ganska medioker. Allas vår älskling Edward Cullen (Robert Pattinson) bestämmer sig för att lämna Bella (Kristen Stewart), i syfte att skydda henne. Safe to say går hon och blir bananas, och efter en rad incidenter utvecklar hon en relation till den smått klumpigt uthuggne Jacob Black (Taylor Lautner.) Och då är det ju självklart att int fan är han normal heller. Vår kära vän visar sig vara en varulv, som passande nog är enemies for life med vampyrer.

Jag är lite fundersam över vad regisörren (Chris Weitz) kan tänkas vara mest stolt över i filmen. Är det scenografin? Ljussättningen? Musiken? Eller är det skådespeleriet? För den här filmen är utan tvekan ett lågvattenmärke på de flesta punkter. Det kryllar av slo-mo effekter i hela tiden. Är det inte under filmens utspridda slagsmål så har vi långa, näst intill olidliga tagningar av Edward. Det är tydligt att masshysterin kring Robert Pattinson sådde något hos filmmakaren, för är det inte vampyrsnubben så är det varulven. Och skådespeleriet från huvudpersonerna är stundtals så dåligt att magen drar ihop sig. Vi får se alltifrån monotont leverade repliker genom hela filmen (läs: Robert), grunt-faces när man ska vara seriös (läs: Taylor) och så taffligt överspelande känslor som möjligt (läs: Kristen.) Både Pattinson och Stewart har en potential att liksom, go beyond medelmåttighet. Jag är däremot osäker när det gäller Lautner, han utstrålar liksom en dork-känsla jag inte kan skaka av. Den riktigt vuxna ensemblen är egentligen inte några att klaga på. Michael Sheen i särskildhet levererade en väldigt bra prestation som den aristokrat-liknande Volturin Aron.

Men där filmen verkligen lyser, fullkomligen strålar, det är musiken. Och då talar jag inte om den fruktansvärda samling mainstream-rock låtar som verkar dyka upp var femte minut. Nej, jag talar om filmens originalmusik skriven av den franske kompositören Alexandre Desplat. Han förkastade allt vad den förra filmen hette och blåste nytt, finstämt liv i historien. Kärlekstemat för huvudparet är väldigt svepande, och tar självklart några vändingar åt det mer "läskiga" hållet. Utan tvekan klarar musiken av att stå på sina egna ben utanför filmen.

Sammanfattningsvis är New Moon, tvärtemot den första, faktiskt en dålig film. Som ett kärleksdrama med inslag av vampyrer, varulvar och annat påhitt, skulle New Moon om man tagit kreativa friheter haft en otrolig potential. Istället dras filmen ner av taffligt skådespeleri, gräsliga actionscener och onödiga rocklåtar mitt i allt. Men om det är sånt du diggar, så är det väl bara att hugga in.

/V