the puny human

Efter att ha annonserat att det faktiskt är han som är Iron Man, har Tony Stark (Robert Downey Jr.) uppnått något som kan likna en guda-status. Men på insidan plågas han av att han blir alltmer förgiftad av det som håller honom levande. Samtidigt vill Ivan Vanko (Mickey Rourke) utkräva en mycket personlig hämnd, av anledningar som sträcker sig till historien om deras fäder. I och med att Pepper Potts (Gwyneth Paltrow) görs till VD för Stark Industries, anställer Tony Natalie Rushman (Scarlett Johanson) som inte riktigt är den hon verkar vara...



Jag gillade Mickey Rourke som ryss-skurken Ivan Vanko, med säkerhet filmens starkaste skådespelar-insats. Hans uttal och hur han beter sig får en ändå att tycka om honom, nästan sympatisera med, på nåt speciellt sätt. Sen är det väl inte helt fel att ha med typ en av världens snyggaste kvinnor, alias Scarlett Johanson i sin film. Hon är ju så snygg så att jag smäller av. Hennes skådespeleri är dugligt; det lämnar inget intryck att ta med dig efter filmens slut, varken positivt eller negativt. Robert Downey Jr. gör ju aldrig fel när han drar på sin naturliga, allsmäktiga charm, även om den inte funkar lika bra som den gjorde i förra årets Sherlock Holmes, eller Iron Mans första live-action filmatisering. Gwyneth Paltrow gör en bättre insats än de flesta, men trumfas fortfarande av Rourke. Castingen i birollerna bär också en viss del av filmens charm. Jon Favreau som Happy, Jon Slattery som Tony Starks pappa och Clark Gregg som SHIELD-agenten Phil Coulson är smått underbara val; jag kan inte låta bli att små-le för mig själv när Richard från "The New Adventures of Old Christine" snackar om att tase-a folk och utföra hemliga uppdrag.



Musiken av John Debney är väldigt underhållande. Elgitarrerna, som spelas av Tom Morello, passar bra in bland orkesterns andra instrument, och blir aldrig utstickande eller "awkward". Det ligger lite mer tankeverksamhet bakom den här filmens musik än den första, som skrevs av Ramin Djawadi. Instrumentationerna, melodierna och framförallt orkestreringarna är mycket mer underhållande och på ett sätt, originella, än föregångaren. Vad som däremot saknas är ett övergripande tema för Iron Man själv. Det verkar dyka upp på slutet, men då är det ganska poänglöst. Den som får den starkaste musikaliska identiteten är än en gång Ivan Vanko, som backas upp av ryska manskörer, som trots klichéfaktorn funkar otroligt snyggt och effektivt.



I överlag är Iron Man 2 inte en dålig film. Sämre än sin föregångare, må så vara, men inte dålig. Mickey Rourkes Ivan Vanko ger filmen kraft och tack vare fantastiskt skådespeleri blir man genuint intresserad av den ryske skurken. Våra hjältar och hjältinnor gör inga Oscarsvinnande insatser, men det är skapligt och du får inte AIDS i ögonen. John Debneys musik är intressant och har nog med coolhet för Iron Mans karaktär, men saknar tyvärr en övergripande identitet för Stark och hans alter ego. Förväntar du dig en film på samma nivå som den första "Iron Man" lär du bli besviken, men om du förväntar dig en underhållande film som knappt kräver någon hjärnaktivitet överhuvudtaget så har du hittat rätt.

/V

P.S. Vet ni hur många gånger jag ville skriva Ivan Drago istället för Ivan Vanko? D.S.

Tjo bloggen! Har inte bloggat så mycket de senaste dagarna (jag vet, sorry, ska bättra mig X)). Idag har det inte hänt så mycket. Klev upp halv elva, fikade lite, drog igång musiken till "Raiders of the Lost Ark" och städade vardagsrummet. Drog sen ner till stan för att kolla in nya tv-apparater. Faktum är att vi efter många år bestämt för att ge upp på vår 15 år gamla dumburk. Alltså man tillverkar inte en sån tv som vi har längre. Så vi kommer att ge upp våra julklappar i år för det här. Vi satsar på en 40 tummare på max typ 7000. Så jag har varit på stan och rekat på Expert och Helektron (ligger bredvid pantbanken, för er som inte visste det.) Ska nån dag under höstlovet fara till Elgiganten och kolla där också. Jag tror att jag har hittat den vi söker, men jag vet inte riktigt än.

Nu är klockan 18:24 och första inspelningsdagen har slutförts. Rum har städats, mat har inhandlats, storyboards har fotats och kameror har prövats. Imorgon drar själva inspelningen igång, på riktigt. Nu känns det fan som att det här kan bli något riktigt bra! Väggen ser stensnygg ut med väggtextur ovanpå och huset är helt perfekt. Det ska bli förbannat kul att få skriva musik till det här sen; jag är asglad att Petter också vill ha så mycket live-inspelat som möjligt. Ska snart börja dra ihop en svit till förtexterna. Ska bara lyssna klart på "Cracks" först, av Javier Navarette. Jag vet att jag skrev att musiken inte var särskilt till filmens fördel, men glöm det. Den är riktigt bra.

Hej och hallå bloggen! Just nu är jag hur spänd som helst. Imorgon händer det. Vi kommer att spendera hela dagen på Nydala med att ställa upp utrustning. På söndag börjar inspelningen. Det känns helt sjukt spännande. Jag är filmens interiörfotograf och kompositör. Jag har kommit på några idéer till filmen, men jag kan liksom inte skriva musiken förrän filmen är färdigklippt, vilket är nalta frustrerande. Musiken måste vara scenspecifik, jag kan liksom inte dra en Zimmer och bara skriva musik som kan användas lite hursomhelst.

Filmen kommer inte att visas någonstans förrän VAFF 2011, som är i maj, so be there! Efter det kommer den med största sannolikhet läggas upp på tuben, men tillsvidare får ni nöja er med en film som vi gjorde till engelskan. "Cop For a Day" heter den, och bygger på en kort historia som vi fick läsa. Enjoy!

Ni har frågat och jag har besvarat! Det här var ganska intressant, fast med tanke på min mindre skara läsare ska jag nog vänta ett tag innan nästa :P.

Hur skulle du beskriva den perfekta tjejen för dig?
Oj. Personlighet: Jag skulle nog önska att hon är snäll, smart, omtänksam, humoristisk och lojal. Utseende: Ungefär lika lång som mig, i alla fall inte så mycket längre. Håret ska helst vara mörkbrunt, men nånstans mellan det och rött funkar också. Ögonen är normalblåa. Hyfast smal, men inte helt pinnsmal (sånt ser ju nästan knäppt ut.) Hon är ganska kurvig, men inte så att det ser abnormt (oproportionerligt) ut. Sen kan jag inte riktigt komma på fler detaljer. Att beskriva "den perfekta tjejen" är liksom inte det enklaste, och jag skulle säkert kunna ändra mig om 5 min.

Vilka är dina bästa respektive sämsta egenskaper? med motivering
Jag tror att min lojalitet är en av mina bästa egenskaper; har du mig som vän så har du mig som vän tills du gör nånting förjävligt puckat. Om du som vän ber mig att göra nånting så lägger jag väldigt ofta ner mycket tid och energi på att göra det så bra som möjligt. En av mina sämsta egenskaper är min otillit till folks komplimanger; det är få människor som kan säga bra saker om mig eller saker jag har gjort utan att jag tvekar på att de talar sanning. Jag vet inte vad det kommer sig utav. Jag känner mig förjävlig när jag gör det.

Vad i ditt liv skulle du aldrig klara dig utan?
Nu skulle man ju kunna bli hur djup och metaforisk och allt möjligt som helst. Men det har jag inte tänkt att bli. Jag tror att jag skulle hamna i en djup depression om jag skulle nekas all form av kontakt med musik. Så mycket i mitt liv är musik.

Om du skulle börja i en sport, vilken skulle det då bli?
Har inte den blekaste aning. Fotboll möjligen, men det är inte säkert. Jag älskar att idrotta, men det är för att det är bara en lek. Jag tycker det är kul med nån "vänskaplig" match klasser emellan och så dära eller med vänner på fritiden, men jag skulle aldrig hålla på med det på riktigt för då blir det på blodigt allvar, och då försvinner just det roliga. Man kan liksom inte fokusera på att ha kul.

Har du tränat någon sport förut?
Jodå, hehe. När jag var typ 5-6 år ville pappa att jag skulle börja fotboll. Gick på en lektion, blev skitledsen och ville bara hem, så det var ju ett fiasko. Men jag gick faktiskt ett helt år i Kendo eller som Tor kallade det, pinnfighting. Det gick ganska bra, men jag tappade intresset och drivet inför den andra omgången.

Om du vore ett djur vilket skulle du då vara? inte vad du vill vara utan vad du är och med motivering
Jag tror att jag nog skulle vara en hund. Just för att jag tycker väldigt mycket om att vara omkring människor, och för att jag är väldigt trofast.

vilka är fördelarna och nackdelarna med midgård?
Fördelarna: Otroligt bra lärare (som oftast, i överlag.) Väldigt skön och gemytlig stämning, ingen känner liksom poängen i att ta någon annans grejer eftersom ingen annan tar deras grejer. Nackdelarna: Vildmannen. Informationsflödet är inte lika bra som det skulle kunna vara.

vilket program hade du gått om du inte gått film?
Om vi skulle gå efter vad mitt andrahandsval var så skulle det ha blivit musikproduktion. Men egentligen skulle jag nog ha velat gå musik. Om jag bara spela ett instrument på den nivån liksom :P.

om du skulle tvingas lyssna på en låt hela tiden som inte tillhörde din musikstil, vilken skulle det då bli?
Lite märklig fråga det här. En låt som inte tillhör min musikstil, men som jag ändå tycker är ok såpass att jag skulle hyfsat kunna tolerera in absurdum. Jag skulle väl bli knäpp hursomhelst, men vi kan väl säga Satellite av hon Lena typen.

Hur vill du att ditt liv är om 10 år?
Jag är en lyckligt gift filmregissör/musikkompositör som med jämna mellanrum producerar kritikerrosade alster.

beskriv dig själv med 4 ord
Pålitlig, trevlig, snäll, social

beskriv en av dina kompisar med 4 ord
Rolig, snäll, knäpp, hamster.

om du fick reda på idag att dt skulle ha sin SISTA spelning i umeå om ett år (du skulle alltså ha ett år på dig att spara pengar). Hur mycket skulle du kunna betala för den biljetten? (OBS portnoy skulle självklart spela ändå)
Om jag med säkerhet visste att det var deras sista spelning någonsin skulle jag säkert kunna lägga ner nånstans runt 2000, men det skulle nog börja svida upp mot 3000.

om du inte hade kommit in på film, vilket gymnasie/linje hade det då blivit?
Mitt andrahandsval var musikproduktion på Midgård, men hade jag inte kommit in på det hade det blivit Advanced English på Lilja... Ugh, jag ryser av bara tanken. Vad tänkte jag där egentligen?

Andra intressen mer än film och musik?
Mina största intressen är film och musik, och det är lite svårt att pinpointa något jag gillar som inte har med nånting av det att göra. Jag är däremot väldigt fascinerad av bibliska historier samt olika mytologier och legender. De är bland annat jättestora inspirationskällor. Jag kan lätt spendera timtal framför Wikipedia genom att läsa sådana artiklar.

Hur många syskon har du egentligen?
5 stycken; storebror Gustaf, lillebror Erik, lillasyster Hannah samt mina norska småbröder Thomas och Mats.

en fråga: vilket vanligt yrke skulle du kunna tänka dig? typ lärare, elektriker, datatekniker, läkare osv... =)
Jisses, oj. Jag vet inte riktigt, men jag tror att jag skulle bli lärare i sådana fall. Kanske för lågstadiet då jag har (om jag får säga det själv) ganska bra hand med barn.

Om du var tvungen att välja en date med antingen Jessica Alba, Kenza eller Megan Fox, vem skulle du välja då? Förklara ditt resonemang!
Men shit! För att göra beslutet lättare säger vi att alla tre tycker väldigt mycket om mig, och att jag är världsvan och otroligt sofistikerad. Först och främst tror jag inte att det skulle bli Megan Fox. A: Hon är inte lika snygg som hon varit, B: Jag får som känslan av att hon inte riktigt är min typ. Så då står det ju mellan Kenza och Jessica Alba. Jag kan inte Kenza så bra, men det känns ändå som att Alba är den som har fötterna stadigast på jorden, av vad jag har läst. Så det skulle nog bli hon då.

/V

Hej och hallå! Ska inte skriva så mycket för jag ska börja arbeta med kulturhistorian så fort som möjligt. Skulle bara låta meddela att frågelådan stängs i och med mitt publicerande av svaren (dvs imorgon). Om du måhända skulle han en fråga på lager så är det bäst att slänga ut frågan nu när du har chansen! Om din frågar kommer lite sent kommer den att sparas till ett senare tillfälle.

Ugh. Har än en gång lyckats skjuta upp en viktig skoluppgift. Fattar fanimej inte hur jag lyckas. Så förbaskat störande.

Men det har varit lite kul idag faktiskt. Hittade och laddade ner Guitar Pro 6! Vet ni hur länge jag har väntat på det? Nope, det gör ni inte, men ändå! Efter lite strul fram och tillbaka med cracks och whatnot fick jag igång det. Alltså det var ju som att öppna ett helt nytt program. Tänk er ungefär Guitar Pro möter Finale. Lite så. Fast jag blev fett besviken på en sak. Den nya RSE 2 låter sämre än den första. Det låter crap, för att vara helt ärlig. Vissa instrument fick en lite bättre klang, typ de akustiskta gitarrerna har låter bättre. Elgittarerna låter helt åt helvete däremot. Vad som är sjukt coolt är att man nu kan skriva för 8-strängade gitarrer! Samt sex och sjusträngade basgittarer också. Jag måste typ lära om mig Guitar Pro känner jag.

Har också spenderat större delen av min datortid med att lyssna på musiken till Lost av Michael Giacchino. Tog mig igenom andra säsongen imorse och har arbetat på den tredje lite av och till (det är en dubbelskiva, fett mycket musik ju.)

/V

Tjo bloggen. Är lite småtrött as we speak. Kom på typ tio i två i natt att det vore en bra idé att äntligen se hela Batman-filmen (alltså den från 1989.) Hade den inte på datorn, så det blev till att ladda ner den. Bam, klockan är kvart över två. Fixar subs och drar igång filmen. 40 minuter in råkar jag slå till tangentbordet på nåt fucked up sätt och lyckas täcka hela skärmen med info. Försöker att fixa problemet. 10 minuter senare inser jag att jag inte kommer att lyckas, så jag är tvungen att stänga ner och öppna i ett annat program. Väl igång igen funkar det mesta som smort. Förutom jag. En och en halv timme in upptäcker jag att jag har börjat bli lite småsömnig. Och så vaknar jag plötsligt. Filmrutan är svart. Fan. Jag har lyckats igen. Jag har missat slutet. Det var ju som nästan därför jag såg filmen. Resten av filmen har jag sett, men fan inte slutet. Så inmarigt jäkla drygt. Somnade väl strax innan 5. Vaknar strax efter 10 och försöker dra mig tills Hannah kommer och påpekar att jag skulle väckt henne för en timme sen. Klart som f får jag panik och kan inte somna om.

Och så hamnar vi här. Trött i schkaalen som bara den och försöker att blogga lite grann. Kom också på igår att jag kanske borde göra den nya kulturhistoriauppgiften (den ska in imorgon.) Har också dragit igång musiken till säsong två av Lost. Good stuff.

På en färjetur ut till ön El Hierro försvinner Marias son Diego. Tre år senare får hon senare får hon ett samtal om att man har hittat hans kropp. När hon börjar gräva djupare upptäcker hon att vissa saker bör lämnas ifred.

Hierro är en spansk film från 2009, regisserad av kortfilmsregissören Gabe Ibáñes. Fotot är mycket vackert, med många surrealistiska bilder på vatten, som är ett genomgående element i hela filmen. På ett sätt eller ett annat så finns det nån form av vatten med i varje scen. Elena Anaya ger ett väldigt trovärdigt porträtt av en skärrad kvinna som desperat försöker hitta sin son vid liv. Musiken av Zacarías M. de La Riva växlar ofta mellan pianospel som inger en flytande känsla och lite tyngre, mer melodramatiska ackordskiften på stråk. Spänningsscenerna använder sig utav "hoppande" lågt stråk, som känns fräscht i jämförelse med många standardmetoder för likartade filmer.

Det enda jag kan anmärka är att slutet ganska väntat, och vissa plot-holes här och var. Annars är det en väldigt snyggt gjord film som jag skulle rekommendera till de flesta.

Upptäckte av en ren händelse att Satcho hade släppt ett nytt album ganska nyss. Väldigt behaglig och lätt instrumentalrock. När man har lyssnat allt för mycket på lite mörkare musik är det här en ganska skön relief. Nu ska man väl se till att ens godishungriga syskon får i sig nånting och så ska man själv sätta sig och se Hierro. Lär väl skriva nån form av recension av den senare. Men det får vi se det. Ciao!

Okej. Det här blir första gången jag lägger upp en låt som jag själv har skrivit på bloggen. Snälla jag ber er, ge respons! Det är det enda sättet för mig att utvecklas på!

Den del i den här låten som jag är mest stolt över är slutet, som ligger på 2:56 (just det, knastret på ackordet där är inte för hög mastering, det blev bara för mycket för datorns processor.) Stämmorna som kommer in mot slutet... helt makalösa, om jag får säga det själv. Men som sagt, kommentera snälla!

Så efter en dryg halvtimmes arbete är den nya designen klar! Den är svart, vit och... grå! Trots de lite tråkiga färgerna tycker jag ändå att den blev ganska snygg (mer stilren än min förra iaf.) Headerbilden kommer ifrån årets House of Metal, då Lamb of God spelade. Så jäkla awesome det var! Nu börjar man ju tagga nästa års lite grann :D! Här är låtarna de spelade i alla fall (för er som faktiskt måhända kanske är intresserade):

Tjo bloggen och mina kära läsare (eller är de kanske samma?)! Sittar och diggar till min Robbie-lista. Hur jäkla awesome är inte den? Blir asglad ju! Fick i mig lite småfika såhär innan middagsdags (som är hemmagjord pizza, btw) så det bättrade ju mitt humör lite grann. Dagen i sig har varit fylld av plus och minus. En lista:

Hejsan hallå! Sitter och trycker i mig lite frukost ATM. Sista skoldagen på veckan, taggar som fan! Igår var väl en ganska trevlig dag (förutom just snöchocken som kom mitt på dan.) "Fish Tank" ganska bra, men lite speciell. Handlar om en brittisk ung tjej har det lite... problematiskt i hennes liv, om vi säger så. Jag kan egentligen inte förklara mer utan att spoila filmen, ni får se den själv helt enkelt. "Kick-Ass" var ju hur jäkla bra som helst! I många filmer kan du höra i bakgrunden eller så antyds det att en bad guy råkar ut för något riktigt hemskt. Skillnaden är att i Kick-Ass så får du se vad som händer. Musiken är också helt makalös. Det kraftfullaste spåret är däremot inte skrivet för filmen. Originalet heter "In the House - In A Heartbeat" och är skrivet av John Murphy till 28 Dagar Senare. Men det passar så otroligt bra till scenen som den används till så man bryr sig inte riktigt.

Tjo bloggen! Jag vet inte riktigt hur det kommer att se ut med mängden blogginlägg i framtiden. Jag hittar nämligen inte min jäkla datorladdare. Just nu sitter jag vid mammas nya dator som, eftersom vår stationära saknar internet överhuvudtaget, har blivit familjens nya dator. Kommer därför inte att ha lika mycket tid, obviously. Det suger också ashårt för alla mina skolarbeten är ju på den datorn. Iofs har man ju några som man inte ens har påbörjat... men det är inte min poäng! Poängen är att jag kan inte komma åt min dator med mina filer. INGEN GUITAR PRO! GAAAH! Bajs.

Så ja, gott folk. Trots den mindre mängd personer som faktiskt läser min blogg så tänkte jag att det kanske skulle vara kul med en FRÅGELÅDA. Tadaa! Så fråga på så ska jag försöka vara så ärlig som möjligt. Jag kommer att sluta ta emot frågor nästa onsdag, alltså onsdag vecka 42.

Det slog mig att det skulle vara så jävla fail ifall jag inte får några frågor. SÅ SNÄLLA FRÅGA XD!

Hej.

Hade en liten önskan att skriva ett blogginlägg. Men vettefan vad jag ska skriva om. Vad som har hänt idag kanske? Vi har äntligen börjat med väggen, i alla fall! For till stan för att reka stretchtyg och tapetklister. Problem nummer 1: Affärerna öppnar inte förän klockan 10. Den var kvart över 9. Detta löste sig förstås genom att jag använde min oemotståndliga charm för att bli insläppt på Ohlssons tyger. Sen drog jag till Clas Ohlsson i ett försök att dra samma trick. Vilket leder mig till problem nummer 2: De hade inget tapetklister. Det hade alltså funkat, men de hade inte skiten. De hade det tydligen i deras förra katalog men hade slopat den i den senaste.

Men det hade tydligen löst sig ner jag kommit till skolan. De hade fixat en massa hål i vår väggbräda :P. Sen orkar jag inte utveckla så mycket, men det verkar som om vi nästan är tillbaka på ruta ett igen. Gips.

Typ så här. Lite mer terror i fejset bara. Och så kanske lite mindre pro XP.

Idrotten var förvånansvärt dryg idag förutom mot slutet. Vi spelade badminton och vi körde rundbadminton hela jäkla tiden. Var ju askul när vi blev hela klassen. Iofs blev det en korv så det blev inte så mycket fart (hallå vi kunde sprungit i en åtta men jaha nehe ingen lyssnar på mig :P) men ändå, det blev mycket roligare.

Se där. Det blev ju nånting.

/V

Alltså jag undrar om det här är ett fenomen som bara händer mig, eller är det så att asmånga brudar på FB har blivit bittra gamla skater som går med i manshatar-grupper? Har jag missat nånting? För det finns nästan ingenting jag tycker värre om än att bli dragen över en kam. Särskilt när det kommer till skillnader och likheter mellan män och kvinnor. Det är ju som att säga att alla kvinnor kommer att få dig att tro en sak men egentligen vill och menar något annat. Jag menar, va fan?

Hej och hallå morgonpigga bloggläsare! Blev igår äntligen klar med svenska uppgiften. För att vara allvarlig började jag och avslutade den igår kväll. Den blev fruktansvärt kort, det blev den. Över en halv sida, men mindre än en hel. Men jag fick respons från 3 olika personer och alla verkade tycka att den var väldigt bra. Jag hade till slut bestämt mig för att intervjua Hektor innan han går ut och möter Akilles utanför murarna. Jag känner att rent logiskt borde han inte snacka så mycket. Jag menar, vem har lust att babbla om allt mellan himmel och helvete minuter innan du vet att du faktiskt kan dö? Det blev KKK i alla fall. Kort, koncist och kraftfullt ;).

Lyssnade idag igenom hela A Change of Seasons. Ett mästerverk av monumentala proportioner kan jag bara säga. Det som gör mycket av låten är texten. Den skrevs av Mike Portnoy och handlar mycket om hans liv och hur livet är en enda stor cirkeln. Rubriken till mitt förra inlägg togs just från den här låten. Det kommer från förmodligen en av de mest kraftfulla delarna i låten, "V: Another World" (den har sju.) LaBrie sjunger dessa ord med sådan kraft att ryggraden formligen skakar. Ifall ni inte orkar ta er igenom 23 underbara minuter, hoppa till
13:25. Själva "I'm sick of all..." delen kommer vid 15:10, men texten får inte samma kraft lösryckt från sitt sammanhang.

Jag personligen skulle förstås rekommendera att lyssna på hela. Bara tillfredställelsen av att 22 minuter efter start höra samma akusktiska gitarrslinga som öppnade låten ger gåshud för ett århundrade. Den slingan är för övrigt en av med mest ödemättade slingor jag har hört på ett bra tag.

Yo dawgs! Ligger och jäser något outhärdligt i soffan. Anledning = makaronipudding till middag. Jag lyckas alltid äta för mycket. Tar en gigantisk portion till att börja med, känner att jag är hyfsat mätt när tallriken är tom. Men icke fan, dum och glupsk öser jag på en till jäkla portion el giganticus. Mina tankar växlar konstant mellan "Gud vad dåligt det här är för mig" och "Gud så jävla gott!" Jag e fan dum i huvudet när det kommer till att äta måttligt. Fan ta makaronipudding.

Annars har man väl tänkt börja med svenskaarbetet när magen har lugnat ner sig. Ska in i kväll. Roligt. Hehe.

Tjo. Var lite prokrastinerande idag och gjorde allt möjligt istället för svenska-arbetet. Eller ja, allt möjligt och allt möjligt. Först klev jag upp klockan 9 för att en och en halv timme senare skjutsa min lillasyster till en klätterväggsgrupp på KFUM. Stannade kvar för att kolla och fick nästan en impuls att sno nån unges sele och klättra själv. Klättervägg är asroligt ju! Sen följde jag henne upp till Universum för att sedan vända för att möta upp Moa.

Och efter klockan var 12:45 har dagen inte riktigt varit som alla andra dagar. Först blev det biljard i Megazone (jag menar, vad fan kan man annars göra en söndag eftermiddag?) och som alla kanske har utgått ifrån så är jag självklart pro på detta. Vi körde två omgånger, Moa vann båda. Drog till donken, blev bjuden på dricka. Hängde sen med henne hem och fick träffa hennes farsa. Astrevlig typ, som dessutom är kirrad som pappa i våran kortfilm! Fick för första gången i mitt liv käka Janssons frestelse (that's right, har aldrig käkat det förr.) Kände ingen egentlig skillnad än mot typ... potatisgratäng. Fast det kanske har nånting med att det är potatis i, jag vet inte riktigt.

Nån timme senare satt vi än en gång vid matbordet med tända ljus, Mozarts Requiem i bakgrunden samtidigt som vi tre käkade risgrynsgröt. Ni läste helt rätt, risgrynsgröt. Alltså för mig är risgrynsgröt = julafton. Känns helt fucked up att äta det nån gång som inte är under julen.

Strax innan nio dök hennes kompis Jennie upp. De flummade runt asmycket och YouTubeade klipp ur romantiska schmaltz-filmer (typ The Notebook, Australia, Pride & Prejudice und so weiter und so vort.) Undertecknad var måttligt intresserad. Tiden kröp iväg och plötsligt var klockan efter tio och jag insåg att det kanske vore en bra plan att försöka ta mig hem.

Väl hemma skjuter jag upp svenskaläxan ännu mer genom att använda min sista vakna stund på det här dygnet till att blogga. Tack Moa och tack bloggen för att ni bidrar till min utveckling inom skolan X).

Ugh. Får väl bli nåt imorgon då. Typ.

Ok folks, särskilt ni som inte har sett Inception, fortsätt inte att läsa. I en artikel från sidan Moviezine har Michael Caine avslöjat hur filmen faktiskt slutar.

KLICKA HÄR

Jag måste personligen säga att jag är lite ställd. Men frågan är om han talar för hela produktionen eller om det är hans egna spekulationer. Vi får säga att vi litar på det han säger. Hans förklaring verkar ju också ganska logisk, det är nånting som jag har grubblat på lite av och till.

God morgon eller god dag eller vilken hälsningsfras som passar er bäst bloggen! Lyckades sova ut idag. Helt fucking makalöst underbart det kändes att äntligen vara utvilad när man klev upp. Stoppade i mig lite frukost och hade faktiskt tänkt att vara en skötsam pojke och göra undan tyskagrammatikläxan till på onsdag. Letar igenom rummet och kommer till slutsatsen att jag glömt den på skolan. Det sög ju. Det är så jäkla drygt när man faktiskt kan tänka sig att sitta fokuserad i en timme eller nåt och bara göra läxan så att man har den gjord. Nej, då är den kvar i skåpet. Jäkla klantarsel.

Ja då får man väl om inte annat lov att ta tag i vår underbara svenska uppgift som ska i på måndag. Vi ska skriva ett reportage som om vi vore reportrar under Trojanska kriget och så ska vi intervjua minst en snubbe. Största problemet jag har här är att komma på vilken snubbe jag ska intervjua. Hade vart asenkelt om Cat hade liksom sagt att just den här personen ska ni intervjua. Men nu måste man ju komma på en själv. Det är ju liksom halva arbetet.

WTF har The Expendables slutat gå på bio? Helvete! Verkar som om man får skynda sig och se de filmer man vill se. Mina rabatter för halva priset på SF går också ut den 20:e oktober. Fast jag kanske blev bestulen på de också, vänta lite brb... Nope, de var kvar *phew*.



Taggar också lite grann "Let Me In" som inte verkar komma att visas på SF i Umeå. Hoppas att de lägger in ett visningsdatum snart. Jag funderar på om det vore en bra idé att se "Låt Den Rätte Komma In" först. Har läst att båda ska vara jättebra. Den 15:e oktober kommer Machete ut på bio. Älskar "Sin City" och "Once Upon A Time In Mexico" som är av samma regissör så det kommer nog att bli riktigt awesome :).

Tjo bloggen! Helg, och det känns asskönt. Blir till att sova ut imorgon. Vettefan vad det är med mig alltså, men min hjärna måste ha fastnat i nåt läge så att jag sover en bestämd tid. För om jag lägger mig typ senare än halv 11 på vardagar så klarar jag inte av att kliva upp i tid till mina alarm. Imorse är ett perfekt exempel. Gick och la mig strax efter 11 igår kväll. Sov över min väckningstid med 1 timme och en kvart. Helt sjukt. Så safe to say var jag bara lite trött på skolan idag. Gäspade mig typ igenom hela historialektionen och hade lätt huvudvärk under hela halva manus också.

Så roligt! Musikutmaningen är inte död! Fick en låtlista av Moa för ett tag sen som jag har (pga vissa skoluppgifter som typ historieprovet, SOM ÄR TYP KLART!) skjutit upp. Tog lite tid till att lyssna igenom den nu. Lite deppiga låtval var det. Jag plågades väl inte riktigt under genomlyssningen (som jag gjorde under viss annan...) men vid vissa tillfällen blev jag lätt... uttråkad, eller nåt.

favvisar 10 st - ergomoa

Eric Clapton - Tears In Heaven
Det här är en så otroligt fin låt. Ännu finare blir den i vetskapen om att han skrev den till minne av hans 4-åriga son som föll från ett våningshus och dog. Jag har faktiskt inte lyssnat så noga på den förut. Gitarrslingan är ju näst intill den mest igenkännbara slingan någonsin (finns det nån gitarrist som inte har spelat den nån gång?.) Men jag har aldrig tidigare lagt märke till saker som basen i bakgrunden, det där instrumentet som jag inte kan sätta fingret på vad det är (keyboard som ska låta som ett munspel?) och elgitarrsolot. Otroligt fin, som alltid.

Bryan Adamns - Heaven - MTV Unplugged Version
Jag måste medge en sak. Jag har lite svårt för Bryan Adams röst. Jag kopplar den så starkt till känslokraftiga kärleksballader att det där raspet i rösten får mig att rycka till lite grann. Låten i sig är lite problematisk att kommentera. Den är ju förstås fin och så, men den är snäppet för mycket uttjatad (även om av en helt annan artist kan jag inte låta bli att smått rulla med ögonen när jag hör "I find it hard to believe, we're in heaven" ifrån mina hörlurar.

Nickelback - Far Away
Nickelback har varit liksom en liten gråzon jag har undvikit för det mesta, sans "How You Remind Me." Man har hört dem så många gånger på radion att jag har inte kännt ett behov av att söka upp dem någon annanstans. Den här låten särskiljer sig inte särskilt från det jag hört från dem tidigare. Oh se där, en tonartshöjning! Lite roligt, lite oväntat faktiskt. Uppskattar den snäppet mer än de två tidigare låtarna.

Weeping Willows - Blue And Alone
Jäklar det här var ett väldigt... nice intro. Fett märkligt var det. Skönt stråk i bakgrunden och overall, en spansk eller mexikansk känsla. Den är väldigt behaglig och lätt på öronen. Sångarens röst är lite egen, men den funkar ganska bra. Ur ett instrumentperspektiv är det här lätt den mest intressanta låten. Jag menar, bara lyssna på den. Jag brukar kunna känna igen de flesta instrument, men alltså de här...

Paramore - Misery Business
Oh den här låten har jag en liten svaghet för. Det är egentligen refrängen som bär hela låten. Versen är däremot otroligt nice. OCH DÄR KOMMER DEN! Så underbar den är! Vers igen, Hayley Williams har en väldigt stark och bra röst. Jag kan bara inte låta bli att smått "headbobba". That's right I said it. Men det finns ju inget mellanting. Gunga på huvet låter för mesigt och headbanga låter för hårt. Nice uppbyggnad till gitarrsolot som är så jäkla epic så det finns inte. Ett sånt där enkelt solo som bara är snyggt. Inget man kan göra något åt. Alltså fan vad jag älskar den här refrängen. Bäst låten so far. Lätt.

Avenged Sevenfold - Afterlife
A7X är ganska nice. Har inte lyssnat på den här låten på ett bra tag. Ganska snyggt cello instrument. Tung vers som är sådär smått underhållande att lyssna på. Snygg uppbyggnad till refrängen. Och så där kommer refrängen. Ganska lätt att komma ihåg. Tillbaka till versen, och det är nåt med b-delen av den som inte riktigt klickar för mig. Refräng igen, och så förlänger de den förstås. Egentligen lite märkligt break med palmmutade gitarrer och cello som spelar "temat." Alltså den här delen har lite svårt för (just att han sjunger "I hope by the grace of God that there's somebody listening" känns lite väl cheesy i min smak), men det blir jävligt snyggt när "The Rev" backar upp bakom Matt på sång och sjunger något annat som leder in till en näst intill gudomlig gitarrduell med ett passande badass slut. Och så förstås tillbaka till refrängen. Powerackord, uttoning, slut på låt :).

3 Doors Down - Here Without You
Oj nej, var första tanken som slog mig. Men man ska väl höra radiolåtar up close and personal nån gång, eller? Jag klarar däremot  av att lyssna på den här än tidigare ballader. Ok, låten är fett uttjatad men refrängen är faktiskt helt ok. Inte nåt jag skulle sätta mig ner och lyssna på eget bevåg, tro inte det, men det funkar. Se där, lite stråk. Alltså är det bra eller dåligt när jag blir förvånad när jag hör instrument som jag aldrig trodde att såna här band faktiskt använde?

Bryan Adams - (Everything I Do) I Do It For You
Ok. Kanske världshistoriens mest uttjatade låt är uttjatad av en anledning. Den är onekligen väldigt fin, och introt gav faktiskt lite gåshud. Ok, här kom en del jag inte hade väntat mig *kollar låtlängden* HOLY SHIT! Den är ju 6:34 lång! O.o Inte för att det är nåt problem, bara sjukt oväntat. Men extradelen som jag aldrig hört tidigare var ju asnice. Väldigt snyggt med distade gitarrer och gitarrsolo som tonar ut i fjärran...

David Gray - This Years Love
Snygga ackordbyten i början. Sångaren påminner ganska mycket om The Beatles, eller är det bara jag? Väldigt lugnt tempo och inte särskilt påträngade låt i allmänhet. Jag kan faktiskt inte riktigt komma på nånting vettigt att säga. Ett solklart G, utan tvekan. Jag kan lätt förstå varför folk kan tycka om den här låten.

Guns N' Roses - November Rain
Åh... Den här låten är så underbar. Är så glad att den hamnade på slutet. Börjar med en snygg och fin pianoslinga som sedan följs av stråk. Oj se där, en flöjt! Lite spännande alltså. Roses röst är lite speciell och lite svår på öronen, men det gör inget. Texten är så fin, sångmelodin är underbar och ackordföljderna är så snygga. Instrumenteringen är ju inte direkt nånting att klaga på heller. Nu hoppade distadegitarrer in i leken, och det är ju bara så snyggt. Gitarrsolo courtesy of Slash. Onekligen snyggt, men ingenting mot vad som mot slutet komma skall. Sången tillbaka men bara för en stund innan gitarren tar förstaplats igen. Kortare solo den här gången däremot, för nu är Rose tillbaka igen. Åh, den underbara refrängen. Snart kommer den där slingan, jag bara väntar på den. Men jag minns fan inte när den kommer. Lite fartigt piano, (ÅH NU KOMMER DET) uppbyggnad med trummor och distade och så... ÅHHHHHHHHHHH SÅ JÄVLA SNYGGT DET HÄR SOLOT ÄR JAG TROR TYP ATT JAG DÖR!  Sången i bakgrunden är så jäkla underbart och funky. Avslutar med passande regn. Så förbannat epic.

/V

Sitter och skjuter upp lite historiaarbete. ALLTSÅ JAG PALLAR INTE! Det är ju så fruktansvärt oändligt jäkla drygt så det finns inte! Bajs. Oh well, blev nyss klar med tyskan i alla fall. Försökte kontrollöversätta min text i alltid lika trovärdiga Google Translator men jag litar fan inte på den sidan alltså. Blev att köra på min otroliga instikt för tyska språket XP.

Egentligen inte albumets bästa låt, men refrängen har lyckats sätta sig väldigt bra. De bästa skulle vara Sick of Life, Awake och Mistakes. Sen har jag också lyssnat igenom "Audio Secrecy." Väldigt bra chansing jag gjorde där, känner jag. "Mission Statement", "Say You'll Haunt Me" och "Threadbare" var (på en första genomlyssning) skivans bästa låtar.

Har också hittat en ny helt underbar sida. Dearblankpleaseblank.com. En av de bästa är lätt den här.

Yo dawgs!

Här händer det mycket alltså. Egentligen. Jag lyckas bara inte skriva om det. Känner att inspirationen flödar lika fort som beck. A ja.

Helgen har varit hyfsat intressant i alla fall. I fredags hängde jag med Carro för första gången på typ hundra år och kollade in kläder. Skulle egentligen köpt de då men studiebidraget hade inte riktigt infunnit sig på mitt bankkonto om vi säger så. Dan därpå (alltså, igår) for jag ner på stan, berikad med kontanter och handlade upp kläderna vi hade kollat ut, alltså ett par jeans och två par t-shirts.

[Insert pic here]

Sen klockan 6 blev det filmmusikkonsert i Stadskyrkan där en Lisa Eriksson spelade och ofta improviserade på kända filmteman på kyrkorgel. Så jävla epic det var. Star Wars medleyt på slutet var hur stort som helst ju. Fast en sak är jag fundersam på. Alltså, jag är inte pro direkt på att analysera orgelspel, men ibland lät som om hon spelade fel. Får se om jag kan fixa upp inspelningarna jag gjorde, för det är jättemärkligt. På baksidan av programmet fick man skriva förslag till nästa konsert (som btw kommer att vara i vår; BE THERE.) Hon fick typ en chock när jag lämnade in ett papper smockfullt med förslag ;).

Så idag har mestadels varit en pluggdag. Började med att slutföra engelskan och kände mig lite pro ett tag. For sedan och mötte upp Ida och så var vi först på Noliamässan och for sen till MediaMarkt för att se om vi hittade något där. Jag fyndade fyra skivor för 260 spänn på mässan, och hittade sedan två för 308 på MediaMarkt (hmm vad var billigast?) In alles blev det:

Det ska bli jäkligt spännade att lyssna på APC och Stone Sour. Har hört typ en låt av APC som inte ens minns hur den gick (bortsett från "Imagine" då) och bara "Mission Statement" av Stone Sour, som är typ en av årets bästa låtar. A Change of Seasons har jag skjutit upp aslänge. Sen är jag fundersam om jag är Umeås enda individ som checkar in och köper filmmusiken på MediaMarkt. För jag menar det verkar som om att inte en jävel förutom jag köper dem. Först var de tre: "Sherlock Holmes", "Defiance" och "Alice In Wonderland". Sen försvann "Sherlock Holmes" från dem. Ett halvår senare led "Defiance" ett likartat öde. Vem är denna mystiska köpare? Kommer "Alice In Wonderland" att klara sig från dennes klor? Most likely not, no. "Awake" har jag hört ett antal gånger, "Defiance" har jag hört en eller två gånger (men jag menar, man kan ju inte riktigt gå fel med JNH) och "Evil Empire" räknar jag helt enkelt med att den ska vara bra.

Avslutade min pluggdag med ett påbörja och praktiskt taget avsluta vår idrottsuppgift. Alltså jag tror inte jag har spårat så här mycket på ett bra tag.

SE DÄR! ETT FETT JÄVLA INLÄGG! HAHA!

/V